Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Lessing pionjären. Av Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klara Johanson
rastlöse, och själva tidsmiljön — det
starkast bommade av fängelser — löpte han
ifrån. Ja hur förundransvärt! Om någon
har levat med i hetaste röran av sitt lilla
tidevarv, lärt av det, slagits med det,
uppfostrat det och regerat det med geniets
våld, så är det Lessing, och likväl — som
han står där fulländad inför sin eftervärld
breder sig synfältet folktomt och utan
kännemärken kring den spänstiga figuren
upprest mot en morgonskär horisont.
Formatet är i själva verket inte övernaturligt,
men position och hållning sammanverkar
till en effekt av höghet.
Denne samme Lessing, vars andliga
form står så klart och vackert ritad i hans
skrifter att den ovillkorligt rundar sig i
ens inbillning till symboliskt monument,
han vaktade sig sällsamt väl för att ge till
skådespel det själsliv som brusade innanför
de bronsfasta konturerna. Den
psykologiske röntgenfotografen får lägga ner sitt
hantverk här. Ingen prosa har en
distinktare personlig stämpel än Lessings, ingen
ett mer illusoriskt tycke av extemporetal
fritt ur hjärtat, men den biktar inte. Och
änskönt han levde i fullt dagsljus,
omringad av intresserade, skvallriga och
skriv-lystna iakttagare, förmedlar traditionen,
jämte en och annan liten anekdot som
låter äkta, endast ofrivilliga vittnesbörd om
det noli me tangere som förbryllande
gömde sig under denna umgängsamma
mänskas goda och vinnande maner.
Till och med de biografiska ytterlinjerna
är ställvis avbrutna eller suddiga, ehuru
»forskningen» i sin horror vacui har
De-mödat sig att flicka ihop dem medelst
förmodanden och sannolikhetsberäkningar,
vilka småningom, som det plägar gå, har
styvnat till antagna fakta. Lessings
förste levnadstecknare, den elva år yngre
brodern Karl, som kunde skryta med att
känna honom närmare än den övriga familjen,
måste när han omsider gick till verket
anfalla hans gamla bekanta med frågelistor
för att skrapa ihop sina nödiga data. Ty
hans personliga bekantskap med storebror
hade, som han erkänner, av
omständigheterna fördröjts till sent i dennes liv, den
underhölls huvudsakligen genom litterär
brevväxling, och Gotthold, med ryggen
stadigt vänd åt det tillryggalagda, var den
siste man tordes försöka avpressa
retrospektiva förtroenden. Men den tilltagsne
Karl, som var begåvad med en viss
kåsörespri, förstod att pittoreskt presentera
insamlade hörsagor, dem hans efterföljare
villigt har övertagit, harmlösa som de
mestadels är och lika omöjliga att
vederlägga som att bestyrka.
Bukiga vetenskapliga
tvåbandsbiografi-er, svarande mot föremålets historiska
pondus, har upptravats på denna smala bas
av legender, konjekturer, samtidas utsagor
och dokumenterade fakta. Mycket Lessing
träffas ej i dem. Det elegantaste och
yppigast sorterade av dessa lärdomsmagasin
förblir ju professor Erich Schmidts i
decennier vidskepligt beundrade »Lessing»
med den alltför blyga undertiteln
»Ge-schichte seines Lebens und seiner
Schrif-ten». Var Lessing av naturen en glupsk
polyhistor så har han här till straff
dukat under för en seminariemetodisk
poly-histori. Nätt och jämnt glimtar hans huvud
upp här och där ur någon lucka i den
majestätiska processionen av
motivvandringar, formevolutioner, idégenealogier,
kulturöversikter, biografier över bipersoner
eller statister ... Men äntligen kommer ett
kapitel »Sprache», och ur denna sista
»uttömmande undersökning» framspringer
automatiskt en Lessingbild. Stil — i vid
mening — är Lessings bestående
distinktion : hans verk, så mäktigt en gång i sina
verkningar, kvarlever nu endast som
vehikel för en oförgänglig karaktärs
uppenbarelse.
Denne sällsynt olyriske individ har dock
en gång med något som klingar likt
be-kännarpatos utsagt medvetandet om sin
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
