Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Lessing pionjären. Av Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lessing p ionjären
stolta och självtillräckliga slutenhet. Så
läser åtminstone eftervärlden en strof som
tjugotreåringen kanske utan djupa
intentioner skrev in i en stambok:
Wie lange währt’s, so bin ich hin
Und einer Nachwelt untern Füssen;
Was braucht sie, wen sie tritt, zu wissen?
Weiss ich nur, wer ich bin.
*
Öppen står än i dag den elementära
frågan : var Lessing en diktare ? Den
besvaras gärna med ja, under vädjande
hänvisning till hans odödliga skapelser, och att
bland nej rösterna hörs hans egen gäller
naturligtvis ingenting.
Hans skämtkväden och supvisor, hans
conter, odén, lärodikter, fabler och
epigram kan man lugnt lägga å sido. Det
är ungdomssynder nästan alltihop, alster
av en grön och dådlysten skribents begär
att tävla med i alla modesnobberier. Den
foregivne Anakreon, Horatius och
Catul-lus var lyrikernas mästare när Goethe låg
i vaggan, och unge Lessing med sitt
studentikosa övermod attrapperade
förvillande ledigt i rask och taktsäker versifikation
den fashionabla posen av yster svirare,
skalkaktig erotiker, spirituell vivor. Han
lyckades ibland förträffligt, så långt man
kan lyckas i det oäkta.
Vad, oäkta? Varken Lessing eller hans
tid skulle ha begripit innebörden av en
sådan insinuation. Kleinigkeiten betitlade han
sin första versbok, men inte för att
genren behövde urskuldas: den gällde som
litterärt respektabel. Den idkades ju av
frejdade skalder som domkapitelssekreteraren
Gleim i Halberstadt, juristen Uz i
Ansbach, regementspastor Götz och — den
givet främste — legationssekreteraren von
Hagedorn i Hamburg. Poetens uppgift var
att väcka nöjsamma förnimmelser, och de
gamle hade lämnat i arv en outslitlig
repertoar av angenäma situationer och
vällustiga känslor, vilken på sin höjd kunde
fullständigas med pipan och punschbålen.
Slutsatser om rimmarens vandel eller
moraliska principer var det otillständigt att
dra: enbart för den illusoriska effektens
skull måste han utge sitt långods och sina
små infall för egna upplevelser. Det var
Lessings begrepp om lyrik.
På ett annat fält alltså har man att söka
den förmodade diktaren och då
naturligtvis på teatern. Ty här är fråga om den
tyska dramatikens lysande grundläggare,
auktorn till revolutionerande skådespel, av
vilka hela tre alltjämt håller sig i
rampljuset.
När kyrkoherde Lessing skickade den
äldste och bästbegåvade av sina många
söner till Leipzig för att läsa till präst så
gjorde han det han skulle komma att
mycket snart ångra. Inget annat lärdomssäte i
det heliga romerska riket var så enkom
inrättat för att hetsa fram utbrottet av
Gottholds farliga anlag. Leipzigs ökända
mondäna tendenser smittade ynglingen
från det strängfromma, tarvliga hemmet i
Kamenz och den klosterligt avstängda
internatskolan i Meissen. Till bokmal var
han född men också med åtrå att röra sig
i världen säker, ledig, segrande.
Fördenskull fann han som inskriven teologie
studerande ingenting angelägnare än att ta
kurser i dans, fäktning och ridning.
Syndigt fåfängliga förlustelser, svärande mot
hans stånd och villkor, tyckte självklart
vederbörande, men han visste att utlägga
saken helt annorlunda för en ängslig
moder, och man tror honom. Denna
hängivelse åt världsliga idrotter betydde en
heroisk föresats att sätta pli på en otränad
kropp och hyfsa den klumpige och
opolerade pluggaren till gentleman. Gotthold
hade brådmyndig tagit sin uppfostran i
egen kraftig hand.
De ridderliga exercitierna utgjorde
emellertid ett övergående moment i hans
utbildningsplan och lät knappast befara
något men för framtiden. Till huvudämne
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0531.html
