Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Lessing pionjären. Av Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lessing pionj är en
ende än träffande, kallat Lessing denna
nya kontinents Columbus.
Den otuktade vildmark där bara en och
annan förveten spejare hade på avstånd
frapperats av enstaka vyer som tveksamt
beprisades blev på Lessings maktord ett
gudomligt ordnat universum. Den rusige
barbaren Shakespeare med sina omedvetna
ryck av inspiration stod fram som
innehavare av det högsta konstförstånd och äkta
broder till Hellas’ kanoniserade
teaterskalder. Lessing har aldrig som Goethe
diktat en dityramb till mästaren — det låg
inte för hans röst — och inte ens
avhandlat någon av hans pjäser; han har ordat
sällan och kort om sin idol, men det han
sade var kraftigt nog att starta den
engelske folkförlustarens världserövring.
Hamburgische Dramaturgie, som under
veckornas lopp svällde till en bok av digert
omfång,, har aldrig tilldragit sig den
popularitet och beundran som står likt en disig
gloria kring den smärtare, tillgängligare
och betydligt mindre haltfulla Laokoon.
Denna skrift, med orätt ansedd som
Lessings estetiska höjdprestation, var det
tidigast publicerade alstret av samlaråren i
Breslau. Här har man det förbluffande
skådespelet av en strängvetenskaplig, med
långa lärda noter pansrad avhandling
glidande i snabb rytmisk dans. Rörelsens
grace och spänstighet tjusar, den
dramatiska energin rycker en med, men de i
främsta ledet uppträdande tankarna tål inte
vid att stå stilla och låta sig skärskådas.
Det är inte lessingska tankar.
I Laokoon laborerade Lessing med sin
samtids villoläror och tvivelaktiga idéer i
»vetenskapen om det sköna». Han skänkte
dem bengalisk belysning och charm och en
ödesdiger livskraft; stundom vände han
dem verkligen till bestående gagn.
Självklart bekrigade han sina läromästare;
denna dramatiska ande måste alltid skaffa sig
motspelare att skifta repliker med. Men
denna enda gång i sin polemiska tillvaro ter
sig inte Lessing som den utan fråga
överlägsne. Han må träffa aldrig så rätt i sina
angrepp, rätten att angripa tillkommer inte
honom.
Men hur festligt har han inte dekorerat
scenen! I mitten lyser Laokoongruppens
vita marmor, på sockeln ligger; Æneis,
Ilias och Sofokles’ Filoktetes, och i det
ögonblick ridån går upp står Lessing
framför konstverket i elegant
fäktarställ-ning mittemot — Winckelmann. En
genialt uttänkt spelöppning, som man
ovillkorligt applåderar innan man hunnit
tänka sig om. Lessing tycks vinna matchen,
men än sedan? Sina föreställningar om
Laokoon, antikens bildande konst och
konstens lagar hade han lånat från
Winckelmann. Själv var han av naturen utestängd
från denna sfär. För Lessing existerade
inte den synliga världen och inte tonernas
heller. Hans sinnen hade, så vitt man vet,
ingen påtaglig defekt, men de var
obesjälade. All hans själ koncentrerade sig i
intellektet, och det var den som gjorde
kritikern till en trollmäktig ordets konstnär.
Lessing insåg emellertid inte sina goda
orsaker att hålla tyst om skulptur och
måleri. Ganska lite hade han skådat i den
vägen — Laokoon till exempel kände han
endast genom Winckelmanns beskrivning
och en fri konturteckning i något
planschverk — men vad betydde det när han
hade läst allting i ämnet från Plinius och
Pausanias till den just utkomna
»Ge-schichte der Kunst des Alterthums»!
Konsten sorterade för Lessing under
filologin, och i det elementet var han
hemmastadd som fisken i vattnet. Även
Winckelmann hade utgått från litteraturen, men
vilken omätlig differens! Han var den
från födseln utkorade, den geniusdrivne,
som på otroliga vägar brot sig fram till
det mål han var bestämd att erövra.
Storheten i hans vision består om än alla hans
teser och fakta skulle ramla. Det
monokroma och högtidliga konstideal han upp-
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
