Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Lessing pionjären. Av Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kla ra Johanson
ställde genomlystes hos honom av en
ska-parlidelsens eld; ute i marknaden spreds
det som stela gipskopior. Lessing,
makalös övertalare som han är, har — allt
under sina små högaktningsfulla
skärmytslingar med mästaren -—• lurat på
allmänheten dessa dussinreproduktioner, vilka än i
dag, dammiga och näslösa, skräpar i de
konstfrämmande lagrens estetik.
Den litteraturteoretiska halvan av
La-okoonboken, vars uppgift enligt
undertiteln bestod i att utforska »gränserna
mellen måleri och poesi», rymmer några
stilistiska varningar och påbud som fastän
de stöder sig på Homeros bevarar sin
väsentliga giltighet för alla tider. Språket
är det förmenat att direkt framställa
synliga ting, och den som tror sig
åstadkomma bilder för ögat genom beskrivning,
uppräkning, ordmosaik misslyckas
jämmerligt med sitt fuskverk. Dikten kan
»måla» endast genom suggestion, men
otaliga fina knep står den till buds för
att framtrolla syneffekter. Vad det
kommer an på är att ge inbillningen impuls
och riktning: medelst ett utvalt adjektiv, en
karakteristisk detalj eller än mer
raffinerat på emotionella omvägar. Det som
visas i tillblivelse, i rörelse eller i sina
psykiska verkningar förkroppsligar sig
ovillkorligt för fantasin. Hur blev
Helena världens skönaste kvinna? Hennes
diktare aktade sig för att lämna
förteckning på hennes lekamliga behag, men han
lät henne en dag promenera förbi en grupp
av Tröjas kommunalpampar, och i
ögonblicket insåg dessa gamla herrar det långa
krigets berättigande.
Om Lessing bara hade anat hur hans
ideer kunde fördjupas och vidgas till att
omfatta all konst! Winckelmannismen, hos
honom så oäkta, skulle han då ha räddat
sig från. Men hans lektion i diktningens
psykologiska stillagar förblir Laokoons
ovanskliga bidrag till konstläran.
Initiativ, reformer, upptäckter, fejder
och epokgörande verk i större mängd och
omfång än man skulle tro ett mänskoliv
i stånd att rymma hade den fyrtiettårige
Lessing på sitt konto när han flyttade från
Hamburg till Wolfenbüttel och dess
furstliga bibliotek. Chefsplatsen vid denna
vittberömda institution, vilken en gång hade
innehafts av själva Leibniz, var en
bekväm och hedersam reträtt för den
bok-syntaste mannen i riket. Utsikten att
liksom med ägarhänder få rota i inkunabler
och rara handskrifter förtjuste honom, och
det såg väl ut som om den stridbare
vagabonden hade vunnit sitt slutliga och
värdiga otium. Detta var dock långt ifrån
Lessings mening; han fattade från början
sitt nya ämbete som en provisorisk
tillflykt, och fastän han aldrig slapp loss
ur fällan stod han ständigt på språng.
Och från det lilla sömniga Wolfenbüttel
utgick den värsta skräll som har skakat
andarna i Tyskland mellan Luther och
Napoleon.
Lessing lämnade Hamburg med en
bomb under rocken. Det var ett gammalt
manuskript i vilket den månglärde och
vördade gymnasieprofessorn Reimarus,
nyligen avliden, hade nedlagt sina strängt
lönnliga religionskätterier och som
Lessing hade avtiggt hans likasinnade barn.
Denna familjeklenod visste han bruk för.
Visserligen fick den vila i dunklet ännu
några år. Bibliotekarien utvecklade en
rivande id som forskare och upptäckare
bland sina ymniga skatter, han överraskade
ständigt det lärda skrået med nya
belysningar, hypoteser och konjekturer i alla
möjliga fack. Den första avhandling han
offentliggjorde rörde sig om ett fynd i
kyrko- och dogmhistorien, och åtskilliga
följande hörde till samma område. De
upplysta litteraterna åsåg med undran och olust
Lessings onödiga utsvävningar i denna
dunkelmännens region. Facklan han bar
ditin spred inte det sunda deistförnuftets
dagsljus över vidskepelser och förvillelser,
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
