Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - På ökenvägar till Sinai. Av Joh. Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På ö kenv ä gar till Sina i
Tempelruinerna på Serabit.
lad Towarabeduinerna. De indelas enligt
Beadnell i sex stammar, varje stam
sedan i olika klaner. I spetsen för varje
klan står en scheik. I trakten omkring
Katarinaklostret bo de s. k. Dschebelije,
bergbeduinerna, omkring fyra hundra till
antalet. De äro ättlingar av det folk från
Egypten och Svartahavskusterna, som
kejsar Justinianus, Katarinaklostrets
grundare, skänkte åt klostret till dess tjänst.
Ärkebiskopen av Sinai, som tillika är
klostrets prior, uttryckte en gång deras
ställning så: »De äro klostrets slavar och
mina undersåtar.» Tidigare fanns icke
äktenskapsgemenskap mellan dem och
araberna. Nu ha de helt och hållet blandats
upp med dessa. De förut kristna slavarna
ha alla antagit islam; t. o. m. de som
tjänstgöra inom klostermurarna såsom kockar
o. s. v. äro muhammedaner. Den siste
kristne var en gammal gumma, som dog
1750 och fick sin grav inom klostret.
De äkta beduinerna ha fått sin typ be-
stämd av vandringslivet. De äro smärta,
smidiga, viga. Ben och armar äro
utomordentligt välformade, torra, fasta, såsom
gjutna i brons. På samma gång som de
äro snabba, livliga, barnsliga,
odisciplinerade, kunna de visa prov på imponerande
lugn och värdighet. Ena stunden gräla de,
högljutt skrikande och vilt gestikulerande,
så att man tror att de i varje ögonblick
skola råka i fullt slagsmål. Andra stunden
stanna de efter karavanen och förrätta
andaktsfullt sin bön, vända mot Mekka,
ömsom med hjässan och armarna mot skyn,
ömsom med pannan vidrörande marken.
Ökenbeduinernas angenämaste egenskaper
komma fram vid lägerelden, medan under
allmän uppmärksamhet brödet gräddas i
sanden under glödhögen, kaffet går runt
och den med stål, flinta och fnöske tända
pipan blossar i nattmörkret, pratet sorlar
och anekdoterna flöda. Då betraktar han
europeen, som sitter på huk vid hans sida,
franken, som han säger, nästan som en
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
