Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Det poetiska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walter Starkie
nes ord, emedan de äro krassa
materialister, men Michael blir lidelsefullt hänryckt.
Hon säger att hon behöver varken bröd
eller pengar, nej, hon säger: »Om någon vill
giva mig hjälp, måste han giva sig själv
åt mig, han måste giva mig allt.» Sedan
profeterar hon högt: »Det är en hård
tjänst de få göra, de som tjäna mig.
Många som nu äro rödkindade skola då bli
bleka; många som fritt ha fått vandra på
kullarna, i mossarna och i vassarna, skola
skickas att vandra tunga stigar i
främmande länder; mången god plan skall bli
omintetgjord ; många, som samlat pengar,
skola icke leva för att göra av med dem;
månget barn skall födas och där skall ej
finnas någon fader vid dess dop för att
giva det namn. De som hava röda kinder
skola bli bleka för min skull, men ändå
skola de tycka, att de äro bra betalda.»
(Hon går ut, hennes röst höres sjunga
utanför.)
De skola ihågkommas för evigt.
De skola leva för evigt,
De skola tala för evigt,
Människorna skola höra dem för evigt.
Då störtar Michael ut till handling: han
hör att fransmännen hålla på att landstiga,
och han rusar bort, lämnande Delia att
gråta ensam.
Yeats är poet, siare, men ej någon stor
dramatisk författare, ty de flesta av
hans skådespel sakna handling. De äro
vackra som festtåg, och deras skönhet
beror på den rika ordprakten. De äro
alla delar av den litterära
författarpersonlighet, som han har avslöjat för världen.
Jag har ibland sett honom sitta hela
timmar försänkt i tankar; hans handlingar
äro utan liv, som om hans hjärta slog
långsamt. Liksom Gabriele d’Annunzio
har han skapat sig en så fascinerande
yttre personlighet, att många vägra att se
under masken för att upptäcka den
verkliga människan. Hans pose gör honom i
sanning till den märkligaste personligheten
i det moderna Irland, men vi borde se
djupare in i honom. Fastän han är den
personifierade drömpoeten, ha få människor
större eller kraftigare energi. Jag har hört
honom upphetsa en folksamling till
rasande entusiasm. Ibland så likgiltig, är han
vid andra tillfällen bitande satirisk, som
om han alltid hade detta irländska drag av
nedgörande kritiklusta vaket inom sig.
Hans skådespel äro icke dramatiska i
vanlig mening, men ingen vet mer om
scenteknik. Ända sedan Abbey Theatre
skapades har han kontrollerat alla dess
föreställningar och vakat över teatern som en
mor över sina barn. I alla teaterfrågor är
han praktisk och up-to-date i sin
kännedom om europeiska rörelser. Det har
aldrig funnits någon lovande ung irländsk
författare, som ej fått uppmuntran och
råd av honom. På de senare åren har han
experimenterat med nya och exotiska
former av dramat. Och han har vänt sin
uppmärksamhet till östern, till de ädla
skådespelens Japan. De verk han baserat på
detta ideal äro utgivna under titeln »Fyra
pjäser för dansörer». De skola spelas i en
salong eller en atelier, rymmande 50
personer. »På detta sätt», säger han,
»har jag glatt mig att vara befriad
från dumheten hos en vanlig
teaterpublik.» Där finnas inga dekorationer;
musikanterna, vilkas solbrända ansikten
tyda på att de hava vandrat från by till by i
något drömland, skola beskriva plats och
väderlek och då och då ackompagnera
handlingen med trumma, gonggong eller
flöjt. I stället för att låta skådespelarna
arbeta upp sig till våldsam lidelse, är det
musiken och skönheten i form och röst som
stegras till en klimax i pantomimisk dans.
Spelarna måste bära mask och röra sig
som marionetter. Åtskilliga av dessa
skådespel, såsom »The Hawks Well» och
»The only Jealousy of Emer», har jag sett
spelas på Abbey Theatre eller i W. B.
534
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
