Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Det poetiska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den irländska, nationalteatern
George Russell (A E). Oljemålning av JohnlB. Yeats.
Yeats’ salong, och effekten var
utomordentlig. Intet förhänge skiljer scenen från
salongen, men vid spelets början komma
två män in med ett hoprullat svart
tygskynke och rulla sakta upp det, medan de
sjunga recitativmässigt. På det svarta
skynket är styckets symbol — Hökflickan
— målad. Rollerna i dessa skådespel skola
sjungas lika mycket som talas, och kören
tar aldrig, som i de grekiska skådespelen,
del i handlingen. Yeats säger, att i de
japanska skådespelen, i olikhet med de
grekiska, skönhetsidealet låter den stanna i
ögonblick av muskelspänning, så att det
största intresset icke tillkommer de
mänskliga formerna, utan snarare intensiteten av
den rytm, i vilken de röra sig. Det är en
vanlig syn att se japanska professorer
studera Yeats’ verk icke blott för att få dem
översatta till japanskan, utan därför att,
enligt professor Yano, studenterna vid
Japans universitet föredraga Yeats’ poem
framför alla andra engelska skalders.
Förklaringen är att Yeats har byggt sina
dikter på folklore, som vädjar direkt till alla
folk jorden runt, t. o. m. efter
översättning.
Med Yeats har alltid förbundits en
annan man, som har spelat en stor roll i
Irlands litterära pånyttfödelse, och fastän
detta ej är rätta platsen att tala om någon
som aldrig var särskilt intimt förbunden
med teatern, var han dock i de tidigare
åren en av dem, som tillsammans med
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>