Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Det realistiska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walter Starkie
ska —• en engelska som går tillbaka
århundraden i tiden och har blivit fyllig
och fått arom likt vin i ett gammalt fat.
Det var på dessa öar han skrev den
berömda anteckningsboken »Arran Islands»,
som innehåller en rik skatt av folklore.
Likt Aristofanes kunde han lova
åhörarna att om de gömde hans ideer lika
omsorgsfullt som de gömde torkade frukter i
lådor, skulle deras kläder dofta ljuvligt
av visdom hela året ut.1
Synge var en sann vandringsman. Likt
Goldsmith med sin flöjt har han vandrat
genom Europa med sin fiol och samlat
upp främmande melodier. I Irland
blandade han sig med bönderna och lärde sig
deras vanor och idiosynkrasier. Detta är
ingen lätt uppgift i västern, där fiskarna
harmset tillbakavisa den nyfikne, som
söker intränga i deras liv. Men Synge hade
förmågan att skapa vänner åt sig, och om
vi läsa hans bok om Arran-öarna förvånar
det oss att finna hur djupt han inträngt i
själen hos detta oceanens folk. I Wicklow
vandrade han också omkring, samlande
spillror av folklore. Han säger själv att
han brukade erhålla dem genom att titta
in genom en golvspringa i ett rum, där en
fest pågick. Ett av hans första dramer,
■»Skuggan över dalen», är skrivet i
närheten av Wicklow. Handlingen är tagen från
Irland, icke från Frankrike, som somliga
kritici hava påstått. Scenen är förlagd till
köket i en stuga vid mynningen av en lång
däld. På bädden ligger en kropp, täckt
av ett lakan. Det är husbonden, som just
har dött. Den unga hustrun befinner sig
i rummet, sysselsatt med förberedelser till
likvakan: hon tänder ljusen och samlar
ihop pengarna i strumpan. Natten är
stormig och vi höra regnets smattrande.
Plötsligt knackar det på dörren, och en ung
luffare inträder. Kvinnan sätter fram ett
glas whisky åt honom och stoppar en av
den dödes pipor åt honom. Efter ett kort,
1 G. Meredith, Essay ön Comedy.
melankoliskt samtal går Nora, kvinnan, ut
för att få tag i en ung lantbrukare, en vän
till henne. När hon har lämnat rummet,
ryckes lakanet undan och den döde
mannen, Dan Burke, springer upp. Till den
förfärade luffaren säger han, att han har
låtsat sig vara död för att få bevis på sin
hustrus otrohet. Efter att ha förmått
luffaren att giva honom en stor käpp, går
han tillbaka till bädden och täcker över sig
på nytt. Nora kommer tillbaka med den
unge herden och de tre sätta sig ned
tillsamman och tala om Noras ensamma liv
nere i dalen — »när man sitter och ser ut
genom en dörr sådan som den dörren och
inte ser något annat än dimmorna, som
vältra fram ur mossen och så igen
dimmorna som försvinna i mossen och inte
lämna kvar annat än vinden ropande i de
avbrutna trädstammarna, som den stora
stormen lämnat, och strömmen, som ryter
i regnet». Nora är nu fri att gifta sig med
en ung man som Michael Dara där.
Michael Dara är villig, ty han tänker att den
gamle mannen har efterlämnat en vacker
summa. Plötsligt höra de en nysning, och
Dan reser sig i sin svepning som ett
hämnande spöke. Han visar bort Nora från
huset, och Michael, som är totalt
förstelnad av fasa inför den fruktansvärde
gamle mannen med käppen, säger ej ett ord
för henne. Då ber luffaren Nora att följa
honom för att vandra utefter vägarna
genom landet till frihet, där hon skall höra
»hägrarna ropa över de mörka sjöarna, och
riporna och ugglorna tillsammans med
dem, och lärkorna och de stora trastarna,
när dagarna bli varma; och det är inte
från sådana som dem hon skall höra talet
om att bli lik gamla Peggy Cavanagh och
tappa sitt hår och sina ögons glans, men
det är vacker sång hon skall få höra, när
solen går upp, och det skall inte vara
någon gamling som väser som ett sjukt får,
tätt i hennes öra». Och så gå de båda
bort tillsammans, och när ridån går ned,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
