Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Det realistiska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den irländska, nationalteatern
Dekoration av Sandro Malmqvist for Ritten till havet.
Dramatiska teatern iç28.
se vi den gamle mannen och Michael Dara
dricka tillsamman. »Skuggan över dalen»
är en fulländad pjäs, ty den för oss in i
böndernas liv och låter oss se den
omgivning, i vilken dramat utspelas. Flaubert
sade en gång om Cervantes’ odödliga verk:
»comme ön voit partout ces routes
d’Es-pagne qui ne sont nulle part décrites.»
Detta passar också in på Synge: utan att
fördjupa sig i beskrivning av sceneriet
målar han ändå så konstfullt, att hela dalen
rullar upp sig för oss. Nora har mycken
likhet med sin nordiska namne, som förde
fram den moderna kvinnan i hennes
triumf: hon vill också komma bort ur
kvävande konventionalism ut i en värld av
oberoende.
I ett annat skådespel, »Ritten till havet»,
är dramat stämt i en ännu dystrare ton.
Handlingen är förlagd till västra Irland
på en ö, och scenen föreställer ett kök i
en stuga. I denna del av världen är
männens liv strävt och bevingat av avriQiQ-
/inv yf?.adfjia tto’vtov eller havets
omätliga skratt. Den hjärtlösa Atlanten slår
mot klipporna nedanför hyddan medan
vinden visslar klagande, och genom
fönstren kunna vi se de vita sjöhästarna rusa
framåt. Männen och kvinnorna på dessa
öar ha stränga ansikten och muskulösa
magra gestalter, ty de hava utstått många
år av kamp. Livets poesi har helt blivit
sluten inom dem, och allting har blivit till
lugn resignation inför ödet. I detta hus
är det sorg, ty Michael, en av sönerna,
har drunknat och Maurya, modern, har
gråtit över honom den sista veckan. Hon
har redan förlorat sin man, hans fader
och sex söner på sjön. Nu är Bartley allt
hon har kvar. Och nu har han ridit ned
till havet på den röda märren. Medan hon
klagar, få vi en känsla av att Bartley
aldrig mera skall återvända. Och hör —
någon jämrar sig på avstånd nere vid
stranden. Kvinnorna i sina röda kjolar komma
sakta in i rummet; bakom dem komma
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
