- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
544

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Det realistiska dramat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Walter Starkie

ett land som är beroende av sitt åkerbruk.
Det var därför inte underligt att Abbey
Theatre kom att till trängsel uppfyllas
med författare som iscensatte det ena
skådespelet efter det andra med motiv ur
böndernas liv. Det var som om de togo till
motto Marafalls sentens: »ei alma de un
pueblo es ei alma universal que brota al
través de un suelo». Innan vi gå in på dessa
yngre författares verk, skola vi dröja vid
Lady Gregory, som så intimt samarbetade
med Yeats under skapandet av den
irländska teatern. Lady Gregory har varit
outtröttlig i sina bemödanden att
konsolidera teatern. Varje säsong kommer hon
upp till Dublin från sitt lantgods i västern
och tar högsta ledningen av Abbey Theatre.
Vid teaterns myndighetsblivande 1925 var
det Lady Gregory som höll det
retrospektiva talet när högtiden firades. Hennes
inflytande har varit nästan lika starkt som
Yeats’, ty det har sträckt sig även till
skådespelsförfattarna. Hennes komedier ur
böndernas liv äro alltid favoriter hos
publiken. Den irländska teatern hade icke
lidit brist på bittra tragedier, på ägostrider,
på historier om sjukdom och död. Det
:som behövdes var komedi — den ljusa,
friska komedien, som tillfredsställer
mannen på gatan, den som går till teatern för
att glömma, inte för att komma ihåg sitt
lands svårigheter. Lady Gregory har en
fängslande talang för att skriva korta
stycken, och »The Irish Players» ha gjort
dem mycket populära i England och
Amerika. Pjäser sådana som »The Rising of
the Moon», »The Workhouse Ward» och
»Hyacinth Halvey» få sin charm från den
briljanta dialogen och den skickliga
tekniska uppbyggnaden. Hon har så mycken
fantasi, en så levande känsla för humor
att till och med den mest löjliga situation
får sin egen logik. Som författare
påminner hon mig starkt om de berömda
spanska dramaturgerna bröderna Quintero, som
ha flyttat humorn och gladlyntheten hos

folket i Sevilla och hos de andalusiska
bönderna upp på scenen. I likhet med dem
excellerar Lady Gregory i scener av
levande glädje och i dramatiska
ögonblicksbilder av händelser som i sig själva äro
triviala men göra lycka på grund av fyndig
karakterisering. Liksom bröderna
Quintero har Lady Gregory sin begränsning,
när hon slår sig på att skriva allvarligt
drama. Kiltartan-dialekten må vara
förträfflig i bondekomedierna, men den gör
sig ej i längre tragiska pjäser eller i
översättningar från främmande språk.
»Kin-cora» eller »Grania» hava vunnit de korta
pjäsernas popularitet. För två år sedan
framförde hon ett skådespel, »Sancho’s
Master», baserat på den odödliga historien
om Don Quixote och hans väpnare. Det
är ett intressant skådespel, emedan det
uppvisar såväl Lady Gregorys förmåga
som hennes begränsning. Ingen författare
har ännu lyckligt dramatiserat historien,
fastän många ha försökt; och det kan inte
sägas om Lady Gregory, att hon lyckats
bättre än sina föregångare. Scenerna med
Sancho äro roande, emedan hon i den
istermagade väpnaren med hans flöde av
ordspråk ser den irländske bonden.
Humorn ligger helt på ytan: den når aldrig
ner till samma djup som Cervantes’. Don
Quixote är en gammal kobent man, som
påminner om den ödmjuke vite riddaren
i »Alice in Wonderland» snarare än om
den spanske nationalhjälten. Det är bättre
att gå tillbaka till »The Rising of the
Moon», en pärla bland skådespel, vari vi
få bevittna striden inom en polismans själ
mellan hans officiella pliktkänsla och hans
sympati för en rebell, som han har blivit
befalld att arrestera, eller till den hemska
tragedien »The Gaol Gate», där en moder
besöker sin son i fängelset, då han väntar
sitt öde efter ett politiskt mord. Hon
inbillar sig att han har köpt sig fri från
dödsstraffet genom att bli angivare, och
hennes hjärta är fullt av bitter sorg. Se-

544

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free