Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Laodameia. Efter William Wordsworth. Översättning av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lao dam ei a
"Min dom är fälld, du ser det på min hy;
dock ej förvandlingen du sörja bör,
om också sinnets fröjder kunde gry
snabbt som de svunno. Jorden dem förstör
med skäl, och Erebus föraktar dem
i lugna nöjens, höga smärtors hem.
Trofasta maka, lär dig tygla väl
upprorisk lidelse, ty minns och vet,
att djupet, ej tumultet i en själ
har de odödligas bevågenhet.
Håll måtta, sörj mig ödmjukt när jag går,
ty endast kort hos dig jag dväljas får —
"Ack, varför? — Slet ej Herkules en gång
från vaktvidundret, som vid graven stod,
Alkestis, återlöst ur dödens tvång
att leva vidare med vårligt blod?
Medeas trolldom sprängde årens block,
och ung stod Aison i de ungas flock.
Nåd visa gudarna — må därför vi
alltjämt beveka dem till eftergift!
Ty större makt än muskler och magi
har kärleken, som vågar sin bedrift,
ehuru ofta, halvt förblödd av sorg,
den väljer svaga kvinnobröst till borg.
Men om du går, jag följer dig!" — Till svar
han sade: "Frid!" — Förtröstansfull hon såg,
att munnens likfärg åter borta var;
i makens anletsdrag och hållning låg
elysisk skönhet med ett vemod bragt
från någon allvarsam fast lycklig trakt.
Nu han förtäljde, hur den kärlek är,
som andar känna i en värld så ren,
att ingen sörjer det förflutna där
och ingen ängslas för en framtids men;
om hjälteövningar av högre val
och ädla drifters tävlan var hans tal.
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
