Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Laodameia. Efter William Wordsworth. Översättning av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
La o dam ei a
Och du, i kärlek stark, men alltför svag
i självbehärskning! Öva tålamod,
det är mitt råd, på det att vi en dag
må ljuvt förenas bortom skuggors flod.
I sympati, av dina känslor väckt,
har det osynliga dig handen räckt.
Med dödlig trängtan lär dig eftertrå
en högre sällhet! Kärleken oss givs
uppmuntrad, helgad, främst att detta nå;
och därför lidelsen till flamma drivs
att jaget må förintas: den tyrann,
som fjättrar kärleken i drömmars bann —"
Högt skrek hon till! Står Hermes där på nytt?
Förgäves famlar hon kring skuggan än;
de alltför korta timmarna ha flytt
ej dödlig makt kan hejda hennes vän.
Till rymder, främmande för solens spann,
med tysta fjät i porten han försvann,
och på palatsets golv man henne livlös fann.
Så, med förspillda varningar och råd
dog hon och dömdes liksom för ett brott
av stränga gudar utan veklig nåd
att genomsona sitt bestämda mått
skild från det sälla folk, som samlar blom
av stilla ro och evig vårungdom.
Men tårars gärd åt lidandet vi ge,
och mänskligt hopp, som i förtvivlan dör,
ej endast människan till medsorg rör,
så tror vårt hjärta. — I en fredad vrå
vid Hellesponten växte länge nog
en grupp cypresser, lyftad mot det blå
ur hjältens grav, för vilken så hon dog.
Och alltid, när en spira nådde opp
tillräckligt högt att Ilions murar se,
de smäckra träden vissnade i topp,
ett ständigt skifte mellan växt och ve.
ANDERS ÖSTERLING.
553
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
