Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Ur sydamerikansk litteratur. Av Karl August Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur sydamerikansk litteratiir
Plötsligt visslar bakifrån
blyet fram ur nattens mörker
och det vita stoet sjunker
dödligt sårat ned i stoftet.
Don Amor, av fasa slagen,
kallar högt på hjälp, men fåfängt,
ty den mörka skogen honom
endast tystnad ger till svar.
Och i ödemarkens dunkel
kunde junkern endast skymta,
hur ett nattligt äkta par
hastade att flykta undan:
det var »Falskheten» och »Glömskan». . .
Men på marken död låg springarn.
Blanco-Fombonas penna äger ofta en
ovanlig satirisk skärpa; att föredraga äro dock de
av hans alster, där han skildrar sitt land
utan politisk aggressivitet. T. ex. den lilla
novellen »Democracia creola», där man får
en inblick i kreolens själ. Ett politiskt val
skall för första gången äga rum i en
avlägsen landsända. De två kandidaternas partier
lägra sig på var sin sida om byn, där
valet dagen därpå skall äga rum. En ung
lianera (»llanos» och »lianeros» äro i
Venezuela synonymer för de i Sydamerika
eljest mer brukliga orden »pampas» och
»gauchos») skjuter på aftonen ihjäl en man från
motpartiet, som han antar vara spion. Smått
stolt över sin bragd kommer han till
lägret, men mottages till sin häpnad med ovett.
— Ja, men det var ju en fiende — säger
han.
Och ännu inför domstolen, som dömer
honom till straffarbete för mord, förstår han
ingenting utan stammar blott under
strömmande tårar:
— Det var ju fråga om att segra. Det var
ju en fiende!
* *
*
Den sydamerikanska romandiktningen
befinner sig i rask utveckling. »Vårt språk
talar till oss från andra sidan havet ord som
det aldrig talat här», skriver den kände
spanske författaren M. de Unamuno. Den
spanska, som skrives i Sydamerika, skiljer
sig inte från kastilianskan; inte ens en
spanjor skulle på annat än motivet och möjligen
den tätare förekomsten av ett eller annat
speciellt uttryck kunna skilja en sydamerikansk
författare från en spansk. Men sydamerika-
nerna berömma sig av smidigare
anpassningsförmåga i sitt språk och en rikare
vocabulaire. I det senare avseendet ha de
säkerligen rätt, ty förutom kastilianskans
ordskatter har man ju i de olika
sydamerikanska republikerna en mängd nybildningar
och inhemska ord, dem man förgäves letar
efter i något spanskt lexikon. Dock upptager
den senaste (illustrerade) upplagan av
Spanska akademiens ordbok (1927) en mängd
dylika »amerikanismer», vilket visar, att
dessa vunnit burskap i kastilianskan. Och flera
moderna spanska författare använda i stor
utsträckning dessa amerikanismer (i all
synnerhet är detta fallet med Del Valle-Inclån i
en av hans senaste romaner »Tirano
Banderas»). »EI americanismo literario» omfattar
även det portugisisk-talande Brasilien med
dess store poet-filosof Graça Aranha, vars
»Chanaan» anses vara ett av den
sydamerikanska romanlitteraturens mästerverk.
Men framför allt tyckes man i Sydamerika
odla poesien, som där f. n. har många
verkligt framstående representanter; för att nu
nämna ytterligare några namn S. Chocano
(Peru), Amado Nervö (Mexiko), Leopold
Lugones (Argentina), Juana de Ibarbouru
(Uruguay), Gabriela Mistral (Chile) m. fl.
Det finnes ju mellan författarna i de många
olika republikerna ett mycket starkt enande
band — det spanska språket, som under
sekler formats och smitts till ett mäktigt andens
vapen. Men kan man verkligen tala om en
»nationell sydamerikansk själ» för alla dessa
heterogena element? Ja, svarar
Blanco-Fom-bona i ett av sina verk, alla olikheter till
trots förefinnes dock en gemensam
mentalitet, en gemensam själ, vilande på en och
samma etniska grundval av samma språk och
likartade seder och bruk. Men skall detta bli
beståndande? frågar han och pekar på
»Yan-qui-landia» såsom faran för Sydamerikas
själ, dess ras, civilisation och oberoende.
Och även om man ställer sig skeptisk
ifråga om tillvaron eller möjligheten av »en
nationell sydamerikansk själ», så kan man dock
gott tänka sig, att det en vacker dag kan
växa fram någon stor sydamerikansk
författare, som överskuggar alla andra och har
förmågan att göra Sydamerikas andes
stämma hörd i världen.
591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0643.html
