Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Snoilsky och Zachris Topelius. Av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Castrén
resurser, men med allt detta verkligen
vackra och betydande, vilken sorglig
ödslighet i skaldens inre människa! Bara detta
eviga själv-själv! Jag för min del tycker,
att man ville fly hundrade mil i öknar och
vildmarker, för att slippa just detta
förhatliga själv, nb. det som frigjorts från
all ansvarighetskänsla, från allt behov av
att vörda, att böja sig för några eviga
lagar. Denna livsglädje, som han sjunger
om och jäktar efter — vari består den?
Glädje över maskar och mull! Blott den
glädje, som tål vid att betraktas sub specie
æternitatis, blott den som icke knytes till
det låga och förgängliga, förmår att
inspirera till dikter gjorda att leva,
fortleva i den rena glädje de framkalla hos
andra. Jag kan icke hjälpa det — jag blir
allt mer och mer exklusiv i min litterära
smak. Det fanns en tid, i mina yngre
dagar, då jag ansåg geniet, talangen, försona
allt; nu är jag nära böjd att omfatta en
motsatt ytterlighet. Jag vänder mig med
otålighet och ovilja bort från varje slags
litteratur, som jag icke anser ägnad att
gagna en sund och ideel utveckling hos
min nation. Det är företrädesvis den
patriotiska måttstocken som jag lägger på
de litterära företeelserna. Icke att jag be-
gär att de skola glorifiera det förgångna;
men de böra åtminstone icke stå i direkt
opposition mot den uppfattning av livet
och världen, vilken måste bevaras hos
folket, om detta skall gå en lycklig framtid
till mötes. Ack, om jag kunde i ringaste
mån fortfara att i sången tjäna dessa
idéer! Men det tunna poetiska jordlager,
som jag haft att förfoga över, är utsuget
och förbrukat -—• plogbillen slinter bara
mot den gråa hårda gneisen.»
Det var i Snoilskys sista brev till
Topelius denna bekännelse om främlingskap i
tiden och ofruktbarhet i dikten ingick. —
Snoilskys brevväxling med Topelius har
icke samma betydelse som hans
brevväxling med C. G. Estlander, den vän för
vilken han under den senare delen av sitt
liv väl oförbehållsammast öppnade sitt
hjärta. Men breven till Topelius ge dock
även de djupa bikter ur hans innersta.
Man ser den frändskap i världsåskådning
som förenar dem, man ser hur viss den
yngre skalden är på att finna full
förståelse hos den äldre, och man ser, hur varm
den rent personliga sympati var som
under stunderna på Björkudden grott och
sedan under åren alltmer växte.
Topelius vid s e x t o n s p e l e t. Teckning av J. A. G. Acke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
