Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund - Soldaten i kriget. Av Karl Ragnar Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Ek elund,
Diktonius’ dikt passar icke för alla
temperament.
I Örnulf Tigerstedts diktsamling Vid
gränsen går Spenglers historieuppfattning
igen. Tigerstedt föraktar jagkulten och
besjunger — om man kan tala om sång! —
den vetenskapliga standardiseringen och
teknikens skapelser, dieselmotorer, traktorer och
skyskrapor. Hans dikt är fylld av en
gränslös beundran för ingeniörskonsten; den är
själv på sitt vis en ingeniörsprodukt.
Tigerstedt står i detta avseende i full samklang
med Spengler, som återfann västerlandets
»faustiska» själ i teknikens underverk och
hyllade ingeniören som vår tids store man.
Liksom Spengler tycker sig Tigerstedt se hur
västerlandet går emot en cæsarisk period,
då världen skall behärskas av någon Cæsars
målmedvetna snille. »Vid gränsen» är, även
den, ett uttryck för den nya sakligheten inom
konsten. Tigerstedt har emellertid ej lyckats
göra alla sina förträffliga maskiner litterärt
intressanta; han är bäst, då han mindre
dogmatiskt — t. ex. i dikten »Porfyr» — tolkar
stämningar av ödsligt stoiskt lugn.
I skådespelet Majoren på Björnby, som
Tigerstedt även utgett år 1928, äger den
gamla karolinska majorens gestalt något av
samma monumentalitet, som författaren
eftersträvade i dikterna. Handlingen är för-
lagd till mitten av 1700-talet, men rör sig
kring ett problem som är aktuellt i vår egen
tids diktning. Liksom en del dikter i »Vid
gränsen» handlar skådespelet om konflikten
mellan tvenne olika släktled. Temat dyker helt
naturligt upp, så snart en ny livsuppfattning
anammats av en yngre generation;
modernisternas generation gör ju anspråk på att
äga en dylik. Majorens övermänskliga
gestalt är icke fullt klar, men erbjuder sidor
av intresse.
Slutligen skall i detta sammanhang
omnämnas en värdefull essaysamling, Erik
Kihl-mans Svensk nutidsdikt i Finland, som ger
en rad psykologiska porträtt av några
ledande svensk-finländska författare. I ett
memento för läsaren upplyser Erik
Kihl-man om att hans avsikt är att i en följande
del ge analyser av de diktare, som icke nu
medtagits; hans verk vidgas sålunda till en
helhetsvy över modern svensk dikt i
Finland. De mest lyckade karakteristikerna i den
nu utkomna volymen äro essayerna om
Gustaf Mattsson, Gustav Alm och Runar Schildt.
Den långa essayen om Hemmer lider av brist
på koncentration; dessutom karakteriserar
Kihlman en smula för mycket med ord, som
utgöra omskrivningar av Hemmers egna
uttryck.
Soldaten i kriget
Av Karl Ragnar Gierow
I J ÖR DRABBNINGEN vid
Ma-O// raton och för Atens
framgångsri-/ ka krig mot Samos femtio år
1 därefter prisar historien Miltiades
och Perikles utan att ägna mycken
uppmärksamhet åt det faktum, att Aiskylos
kämpade med i den förra och Sofokles
var strateg under det senare. Dessas
segrar vunnos på andra fält, och för efter-
världen är det föga viktigt, om de i striden
ådagalade större eller mindre dödsförakt, men
däremot av oerhörd betydelse, att de kommo
undan med livet. Sofokles’
fältherrekompetenser är man över huvud taget böjd att
betvivla; till den tradition, enligt vilken han
för sin militära rangställning hade
sorgespelet Antigone att tacka, ansluter man sig
villigt och betraktar det närmast som en lyck-
Erich Maria Remarque: Im Westin nichts Neues.
Schlump: Geschiehten und Abenteuer atis dem Leben des unbekannten Muskctiers Emil Schulz, genannt
>Schlumpi. Von ihm selbst erzählt.
Ginster : Von ihm selbst geschrieben.
Georg Grabenhorst: Fahnenjunker Volkenbnrn.
Ludvig Renn: Krieg.
648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
