Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte häftet
- Anteckningar om konst. Av Stefan Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stefan Johansson
siv samverkan och kan även genom
självsuggestionens förening med den
konstnärliga erfarenheten förstärka uttryckets
spontana liv.
Självsuggestionen, som särskilt är en
faktor i det temperamentsfulla
konstnärs-skåpet, får sitt starkaste uttryck i sin
medvetna form.
När konstnärens livsart är uttrycket för
en väsentlig sida av livet, växer den även
konstnärligt till en större symbolisk form,
då den förutsätter en stark personlighet
och en talang som kan gestalta de stora
livsdragen.
Konstverkets andliga organism gör det
till symbolen för den livsart, som skapat
det.
*
När konstnären från de skilda dragens
behärskande till summerad helhet nått
fram till den sammanfattande helhetssyn,
där delarnas undersökande och
hopsmältande till ett helt redan försiggått i
sinnet halvt undermedvetet, har han även
nått det centrala hos sig själv och avsätter
sin mognaste frukt.
Det är den konstnärliga känslans natur
att i det »vanliga» se det utvalda och
ovanliga.
Seendets största betydelse för
konstnären är, att det ger honom synerna, i vilka
han finner sig själv.
*
Konstnärstemperamentets drift att sätta
saken på sin spets är nödvändig för
konstens uppgift att skapa karaktär.
Om den personliga känslan ej når ett
så förtätat uttryck i behandlingen av
materialet, att den därigenom får en
konstnärligt självständig form, saknar den även
den viktigaste förutsättningen för
konstnärligt liv.
Konstnärens strävan att nå det
intensivaste uttrycket för sitt seende stegrar ej
endast koncentrationen, utan även kravet
på kunnighet och vakenhet i behandlingen
av materialet, som under bearbetandet lätt
förlorar i friskhet och liv. Därvid prövas
hans kritiska vakenhet ej minst av sådana
drag i arbetet, som trots bestickande
egenskaper ej stå sig för en slutgiltig
prövning.
Även om konstnären ej helt kan
förverkliga driften att vilja ge sin
skönhetsdröm dess fullständiga uttryck, når han
dock genom denna drift gränsen för sin
möjlighet.
2.
Naturstudiets betydelse för arbetets
organiska utveckling får konstnären tydligt
erfara, då han enbart genom
självkännedom och konstnärlig intuition skapar en
stil som uttryck för ett visst formbehov.
En sådan stil får aldrig den genom
natur-ptudiet utvecklade formens sanning och
intensitet och brister därför — även
konsekvent genomförd — i den självklarhet,
som är den konstnärliga sanningens
natur, syntesen av skönhetsdriftens gradvisa
erfarenhet i bearbetandet av stoffet. Det
individuella har här även sin generella
motsvarighet.
Endast den konstnärliga nödvändighet,
som skapar en lika organisk bild som
konst, som människan och trädet är det
som natur, berättigar till naturformens
deformerande.
I det sanna uttrycket för sin personliga
realitet är varje konstnär realist.
Stilen är personlighetens konstnärliga
syntes.
*
I konstnärens ofta smärtsamma strid
med sitt uttrycksmedel synes glädjen över
den konstnärliga realiteten vara så nära
förbunden med dess utformande, att de
inbördes betinga varandra.
Intet konstnärskap är smärtfritt, men
konsten kan ej leva utan skaparglädjen.
680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0740.html
