Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte häftet
- Anteckningar om konst. Av Stefan Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anteckningar om konst
Gripenhetens ödmjukhet inför
uppgiften är konstnärssjälens adel.
Den skapande upplevelsen av konstens
element ger självklart en kännedom om
dess liv och natur, som endast en sådan
upplevelse kan ge.
Det bästa vittnesbördet om konstverkets
liv är att det eggar skapardriften.
*
Konstverket förblir ej detsamma för
den intresserade åskådaren under tidens
lopp, därför att han själv förändras. Som
olika spegelytor reflektera föremålen på
olika sätt, så reflektera även sinnena i
samband med konstuppfattningens
utveckling konstverket olika under olika
utvecklingsstadier, ja, under skiftande
sinnestillstånd; därför lever det även genom
åskådaren, som blir medskapande i
konstnärens arbete.
Ju mer erfarenheten adlar och
förenklar livssynen, ju mer klarnar även sinnet
för den rena och förenklade form, som
är dess konstnärliga uttryck.
3-
Står den praktiska samhällsbildningen
ofta negativ mot konsten, bejakar
kulturmänniskan, som i dess skönhetsvärden ser
ett av människolivets noblaste uttryck,
varje yttring av skapande liv. Stode
samhället på samma nivå skulle kravet på
konstnären sannerligen ej bli mindre
men desto rikare hans
utvecklingsmöjlighet.
De karaktärsdrag, som tillhöra
»konstnärsnaiviteten» och det friska barnasinnet
och som därför äro ett pius för
konstnärens arbete, bli i den relativt brutala
yttervärlden ett minus, om han ej har
förutsättning att skydda dem.
Även den välmående
»vardagsmänniskan», som i regel är nöjd med sig själv,
har behov av att någon kan försaka och
lida för en idé och ett själsintresse. Dels
ger det henne den behövliga
förnimmelsen av att det finns idealism i livet, dels
understryker det hennes eget förment
fördelaktiga läge och skänker henne desto
lättare medkänslans ädelmod. Hon finner
genom försakaren, som hon dock ej
förstår, en riskfri uppbyggelse i en oftast grå
vardaglighet, som gör den materiellt
missgynnade kulturarbetaren, vilken även
är konstnär, till en omedveten välgörare.
*
Konstnären har rätt till segernamnet,
när han i en hård och konstfientlig tid
kan fostra sig motståndskraftigare än de
element som pressa honom, utan att den
varma omedelbarhet som är oumbärlig
för hans konst går förlorad.
När en mekaniserad tid underskattar
hjärtats skaparkraft, skulle det hämna sig,
om även konstnären gjorde det. Det
gäller även i konsten, att det är blodet som
när hjärnan.
Tidens själ blir genom konstnären mest
uppenbar, därför att han har det
känsligaste och som konstnär ärligaste
nervlivet.
Konstens moral är dess ärlighet.
Det fordras mod att följa »den
osynliga stjärnan», även när det ej finns
något val.
*
Den konstnärliga friheten innefattar
allt som genom konstnärens stärkande
och tuktande befordrar konstens liv.
Hur välgörande att i konsten möta
människan som fördjupat sin sak, därför att
hon kuvat sig själv.
Då alla ting äro underkastade
förgängelsen, blir till sist den andliga energi,
konstnären skapar hos sig själv och andra,
det oförstörbara.
681
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0741.html
