Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Froissart. Av Frans G. Bengtsson. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
denna historia på prosa, samt också mig, Jehan
Froissart, som fortsatt den så sanningsenligt
och så rättvist jag förmått; ty i deras vers
och sånger får man alls inte höra den sanna
historian.
Här visar sig Froissart så långt
kommen i le Bels efterföljd, att han som
samvetsgrann historiker ser sig nödsakad att
ta de lättsinniga poeterna en smula i
upptuktelse. Till all lycka förblev han likväl
själv hela sitt liv alltför mycket poet i
själva sitt blod och sitt lynne för att
någonsin offra sin naturs lättare gracer på
en alltför prosaisk historiekonsts altare.
Han kom från virelayers och pastourellers
bekvmmerslösa värld för att sitta vid sin
högvördige mästares fötter; av honom
lärde han sig att med nit och allvar syssla
med historiens höga ting, att skriva prosa
och att tala sanning; men dessa goda
lärdomar lyckades han göra till sina på ett
så förträffligt sätt, att de för honom
uteslutande kommo att bli andliga tillskott
utan att på minsta sätt göra honom
fattigare ifråga om de egenskaper han tidigare
odlat. Med allt sitt villiga anammande av
le Bels grundsatser bibehöll han alltjämt
sin leende min, sin behagliga röst och en
viss allmän hjärtevinnande lätthet och
nonchalans i maneren, som inte var hans
läromästare förunnad. Torr, håglös
pratmakare och högdragen pedant var det honom
omöjligt att bli; mot sådant var hans ande
tryggad. En fé hade låtit honom dricka
ur källan Jouvence, och i sitt hjärta
förblev han alltid i släkt med rimmens
muntra gesäller.
Därför har i eftervärldens ögon
lärjungen så fullständigt ställt läromästaren i
skuggan, även efter denne senares
oväntade återuppståndelse. Med alla sina
förträffliga egenskaper är le Bel
fortfarande en angelägenhet endast för de lärda;
och att åtskilliga av Froissarts mest
berömda scener visat sig vara lån från honom
har inte gjort något till saken. Froissart
har gjort dem till sina, och de förbli hans;
och han själv förblir bland alla
konkurrenter alltjämt den ojämförlige, — en
krönikörernas furste, värdig en sådan ingress
som den han med ovanlig lyftning i tonen
består sig själv vid början av sitt avsnitt
om de flandriska borgarkrigen: »Jag,
Jean Froissart, präst av grevskapet
Hen-negaus nation och bördig från staden
Valenciennes, samt nu i denna tid
skattmästare och domherre i Chimay, som i
framfarna år sysslat med att samla och på
prosa i behörig ordning nedskriva de nobla
och höga händelser och ståtliga
vapenbedrifter som förefallit såväl i krigen
mellan Frankrike och England som i andra
krig dessutom...» eller som det bättre
lyder med hans egna ord: »Je, Jehan
Froissart, prestre de la nation de la conté de
Haynau et de la ville de Valenciennes, et
en ce tcmps trésorier et chanoisne de
Chy-may, qui du temps passé me suy entremis
de traictier et mettre en prose et en
ordon-nance les nobles et haultes advemies et
grands faits d’armes tant des guerres de
France et d’Engleterre comme de
ail-lcurs ...»
Poet förblir han naturligtvis framför
allt i sin egenskap av krigets, chevaleriets
och den ridderliga ärans förhärligare. Det
är främst detta drag hos honom som så
ofta vållar obehag och förargelse hos hans
nyktra 1800-talskritiker. Även när de inte
direkt ställa honom till rätta därför, ha de
ständigt en hel del besvär med att
formulera ursäkter för denna hans betänkliga
entusiasm, hans hängivna uppgående i ett
ofta skäligen dubiöst ridderskaps stora
och små bravader och hans så gott som
fullkomliga likgiltighet gentemot ofrälse
folk och dess himmelsskriande
förhållanden. Men tar man honom för vad han är,
och för vad han själv i sitt företal utger
sig för att vara: en man som sysslar med
en poets lovliga gärning att tala om
händelser och personer i vilka ett stort ideal,
nämligen ridderlighetens, avspeglas och in-
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
