Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Froissart. Av Frans G. Bengtsson. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr o is s ar t
Svarte Prinsen med gemål i Tarbes, iippvaktade av
greven av Armagnac.
nebor, låt vara att detta ideals bärare ofta
i praktiken demonstrera det på ett ganska
bristfälligt sätt: tar man honom för detta,
då är det inte på minsta sätt märkvärdigt,
utan tvärtom fullkomligt självklart, att han
inte har mycket att säga om det breda
folket och om tidens allmänna elände; och
alla vältaliga kritiska deklamationer
(sådana man t. ex. kan läsa hos
litteraturhistorikern Lanson) över den flacke och
tanklöse Froissart, som endast är road av
slagsmål och feodal grannlåt och som inte
visar minsta spår av den hos varje
anständig modern människa förefintliga
ambitionen att genom skrik och tirader vederbör-
ligen behjärta även den social-etiska sidan
av saken, reduceras då till enbart nonsens.
Att kritisera Froissart därför att han är
Froissart och inte en sedig modern
historiker är ungefär detsamma som att ställa
honom till rätta därför att han är född
1338 och inte 1838.
Froissarts ståndpunkt är fullkomligt
klar och inte särskilt svårbegriplig.
Bönder och borgare höra i sin gärning enbart
jorden till: de plöja och så, köpa och
sälja, föda barn och betala skatt: de äro
alltigenom nyttiga, ingenting mera. De äro
alls inte föraktliga, tvärtom ofta goda och
utmärkta människor i sitt slag, men det
569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
