Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Faunillane. Carl Gustaf Tessins fesaga och vad den speglar. Av Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faunilla ne
Titelplanach.
1) en na likdom fotj and e planscher gravyr av P. Q. C HEDE L ef ter teckning av FR. BO U CHER.
ten uppnäsa och en rosenröd liten mun.
En karakteristisk detalj: det vackra
huvudet bäres alltid en smula lutat åt högra
skuldran till med ett drömmande uttryck
som ökar hennes charm och väcker intresse.
Ännu ett par detaljer: de vita händerna
hållas hopknäppta, medan tummarna
otroligt hastigt kretsa kring varandra, då icke
till omväxling ett fylligt och
välpropor-tionerat litet finger brådskande slår takt.
Grevinnan Augusta var en sammansatt
natur, en personlighet för sig, med klokt
och kritiskt förstånd och starka känslor,
bestämd vilja och oberäkneliga lynnesskift-
ningar. »Det är synd», säger Tessin en
gång, medan sagan leker honom i hågen,
»att hon är så älskvärd, så falsk, så full av
griller, så spirituell, så nyfiken och att hon
härbärgerar så många själar i samma
kropp.»
Tessin hyste för henne en livlig
beundran, men förhållandet dem emellan var
ej utan sina slitningar.
Sagans Pensive, den unga grevinnan
Augustas spegelbild, är till en början
bunden i förtrollning, därför att hon retat
den mäktige enögde jätten. Pensives
referat av sitt samtal med honom är ett litet
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
