Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Faunillane. Carl Gustaf Tessins fesaga och vad den speglar. Av Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 ig rid L e ij o 11 h u f v u d
La F é e E n i> i e ud e p r e nd d o i n de Faun i Hane.
Stockholm och lätta att identifiera. Det
som i dagboksanteckningen av 1769
betecknas som tillhörande Tessins egen
boksamling på Åkerö är tydligen identiskt
med det exemplar som på 1840-talet
skänktes till Kungliga biblioteket av
grevinnan Creutz, dotter till Tessins
fosterson och arvtagare Fredrik Sparre. Det
andra där befintliga exemplaret bär
drottning Lovisa Ulrikas pärmstämpel med
Sveriges och Preussens riksvapen i guld
och är sålunda identiskt med det som
enligt anteckningen av 1769 då tillhörde
drottningens bibliotek.
Angående det tredje exemplaret har
Tessin själv vid olika tillfällen lämnat
olika uppgifter. Enligt den nyss åberopade
anteckningen skulle det ha skickats till
hans svägerska grevinnan Augusta Wrede
Sparre, något som förefaller mycket
plausibelt, då boken ju var dedicerad till
henne. Men häremot strider en tidigare
uppgift, daterad blott ett par år efter det lilla
konstverkets tillkomst. I ett inventarium
över tessinska palatset vid Slottsbacken
av 3 november 1744 säger nämligen
Tessin att han har i behåll blott två exemplar
av Faunillane — det som skulle bli Lo-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
