Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Faunillane. Carl Gustaf Tessins fesaga och vad den speglar. Av Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faunilla ne
La Princeöde Pen tive renverte le V er re.
visa Ulrikas var sålunda vid denna tid
ännu icke överlämnat —, men att det
tredje hade »M :r Amelot» tagit ifrån honom.
Amelot var fransk utrikesminister under
Tessins ambassad, och det är ju tänkbart
att Faunillane offrats på politikens altare.
Det av Klemming omtalade förhållandet
att ett exemplar förekommit på en auktion
i Paris 1850 bestyrker uppgiften. I så fall
skulle föremålet för dedikationen aldrig
ägt det lilla utsökta konstverk som
inspirerats av hennes älskvärda och fascinerande
person.
En av gravyrerna har hon dock bevis-
ligen ägt. Tessin har tydligen utom de tre
exemplaren disponerat över åtminstone
något provavdrag av gravyrerna. I ett
brev från grevinnan Wrede Sparre till
honom i november 1740 tackar hon nämligen
sin svåger för bilden av »la reine aux
écharpes», som hon fått sig tillsänd; den
är charmant, och hon vill gärna ha
fortsättning. Några alltför nära skurna och
rätt vårdslöst kolorerade exemplar av
titelplanschen och tre av de övriga
gravyrerna, löst inlagda i det exemplar som
tillhört Lovisa Ulrika, ha troligen, även de,
varit i Tessins ägo.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
