Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Strofer om ljus och mörker. Av Nils von Hofsten - Ljus lysa över sjön - Mörk är min väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STROFER OM LJUS OCH MÖRKER.
Av NILS von HOFS TEN.
Ljus lysa över sjön.
Tusen ljus lysa över sjön,
kasta långa strimmor,
dallrande i vattnet.
Långt borta över taken
reser ett kyrktorn sin smala spira.
Närmare lyfter en poppel
nakna och glänsande grenar
högt mot den disiga himlen.
Också i min själ
tusen ljus lysa.
Icke vet jag vad de äro,
varför de lysa,
vad som blir av dem,
men i nattens tystnad
känner jag att de brinna och värma.
Mörk är min väg.
Mörk är min väg. Jag skymtar knappt en stjärna,
fjärran, i ett hav av ensamhet och köld.
Aldrig ett liv var svårare att värna.
Ensam mot nattens spöken utan svärd och sköld.
Mörk är min värld. När tar jag det sista steget?
Redan i örat ringer en tyngre tystnads sus.
Ingenting har jag, intet att kalla mitt eget,
inga skuggor ens, ty jag har intet ljus.
Mörk är min dag. Men jag har älskat ljuset.
Natten har fångat mig, men jag har dagen kär.
Tvekande lyssnar jag därför än till bruset
av glömskans flod. För tung är den ro den bär.
98
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
