Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
våldsamma känslor; vildhet, rädsla,
begåvning och galenskap klingade tillsammans, och
den utmärkte skådespelaren fick oss att
känna en livlig antipati mot prinsen och en lika
stor beundran för honom själv. Hade det ej
varit till rikets sannskyldiga nytta, om
Gustaf gjort allvar av sitt förslag att klippa
öronen av Erik, så att han ej kunnat komma på
tronen? Han tillhörde »det lättretliga
släktet», och det är ofta som en lysande och hög
begåvning icke lämpar sig att härska.
Herr Gösta Ekman har nu rättvist
hyllats för att han lyckats nå den icke så
förskräckande höga åldern av fyrtio år.
Han är således ung, något som knappast kan
anses som ett fel hos en stor konstnär. Den
välförtjänta tacken gäller den sällsynta
vitalitet och den stora konst, med vilken han
genomfört roller av både mer och mindre
värde. »Folkhjälte» kallades han nu, men är
det inte litet för mycket? Som den mest
framstående skådespelaren på Oscarsteatern
vill jag gärna se honom, men ej som konung
på någon seen som ytterligare skall splittra
det stockholmska teaterväsendet. Vi ha redan
ett halvt dussin teatrar för mycket. En
stjärn-teater till vore till skada. Det är fasta teatrar
med gott samspel, utan st järndyrkan men med
höga konstnärliga krav, vi behöva. Tanken
att Dramatiska teatern skulle bli Kungl.
Ekman-teatern kan aldrig omfattas, hur mycket
man än må prisa Ekmans konst, av dem som i
sunda fasta teaterförhållanden och traditioner
hoppas på motverkan mot osäkerhet och
otillbörlig stjärnkult. En sund, konstitutionell
monark med kloka erfarna ministrar i styrelsen,
med möjlighet för de stora förmågorna att
göra sig gällande utan undanskjutande av
dugliga medborgare, som också ha sin stora
rätt till tacksamhet och inflytande, är nog
bättre än pronunciamentogeneraler, som
diktera allt efter sin önskan. Man får vara
tacksam att svenska statens representanter ej
varit nog snåla och klenmodiga för att kasta
bort det stora kulturvärde som ligger i en
statsteater med tradition.
Då och då oroa sig stora skådespelare och
lärda teaterherrar över att Dramatiska
teatern ej är nog konstnärlig. Samtidigt äro
statsrevisorerna bekyttade över att Moliére
spelas och föranleder utgifter. Med stort lugn
hör jag, att då nu Gösta Ekman tyvärr skall
lämna Oscarsteatern, där han varit en
prydnad, han väljer Konserthusteatern för att där
niot den man får hoppas i operetten liksom
Gösta Ekman s o m p r i n s Er i k
i G n staf Vasa.
i revyn lika tjusande Zarah Leander spela
Da-nilo i »Glada änkan». Det var kanske inte så
farligt med Dramatiska teaterns låga
konstnärliga standard. Allra bäst vore det, om vi
sluppe Dramatiska teatern i privata händer,
om vi ej finge någon ny stor teater, om vi
undginge Kaosteatern, om Konserthuset
användes som konserthus och om Anders de
Wahl och Gösta Ekman, våra två bästa och
med skäl mest omtyckta skådespelare,
återvände den förre till Dramatiska teatern, den
senare till den under det Bruniuska
regementet så förträffligt skötta Oscarsteatern.
Ibland hör man, att ett skådespel är
alldeles för franskt, alldeles för engelskt för att
kunna begripas i Sverige. Äro vi så dumma
att vi ej veta, att allt i världen ej kan vara
Medelsvensson eller amerikansk
filmmentalitet? Det har mycket talats om att vi ej skulle
förstå det engelska — kan man säga —
skoldramat »Young Woodley» av John van
Dru-ten. Här kallas det 18 år, gavs på det
mest förstklassiga och roande sätt och
intresserade mig i hög grad. Det hör till nu ej
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
