Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sinclair Lewis och problemet Amerika. Av Kjell Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kj ell Strömberg
egenskaper som någon färgad, vilken just här
och just denna dag firade sin myndighetsdag
— efter att ha mottagit blodsdopet i den eviga
europeiska frändekampen. Mr Georgie F.
Babbitt hade erövrat, nej brädat Europa, för
att uttrycka sig på hans egen jargong, och
Paris om kvällen samma dag kunde icke ha
tett sig annorlunda om det plötsligt erövrats
av preussiska pickelhuvor eller
studentkorporationen Bavaria. Franskan var denna natt ett
mer än vanligt dött språk i det
amerikaniserade Paris.
I.
Det moderna Amerikas nationella
självmedvetande är icke av i går. Det tog sig lika
drastiska uttryck på ort och ställe långt innan
man i Europa haft en tanke på att en gång
nödgas krusa detta stora folk i slyngelåldern.
Den unge Hamsun har ett och annat att
berätta om amerikansk patriotism i sin
Amerikabok av anno 1889. Minst en gång i
veckan såg han väldiga processioner av
krigsveteraner draga genom gatorna i varje större
stad, »underligt utstafferede mennesker, med
brogede baandstumper, smaa flag i hatten,
messingmedaljer paa brystet, marscherende i
takt til hundrede blikflöjter, som de selv
blæste paa». All trafik upphörde, och det
var »simpelthen borgerplikt at betragte dette
löjerlige optog uden at smile». Ty männen
med trumpeterna voro patrioter, naivt
övertygade om sin förmåga att slå varje annat
folk, som vågade sätta sig upp emot
Amerikas önskningar, och deras patriotism var
lika gränslös som högröstad. Det
efterlängtade tillfället kom med spansk-amerikanska
kriget. Den Rooseveltska æran befäste
Amerikas nyvunna internationella position. Det
fysiska slagskämpehumöret medfördes och blev
utslagsgivande även på andens stridsfält. Det
var nu man började på allvar svänga sig med
måttlösa och självbelåtna superlativer och
drog upp en bestämd skillnad mellan de
hundraprocentiga och de s. k.
bindestrecksamerikanerna. Svensk blev ett skällsord
såväl som tysk och fransman — ja det
sistnämnda kunde rent av medföra stämning för
ärekränkning. Standardiseringsverket var i
full gån g, och man gick målmedvetet till
väga. Roosevelt formulerade själv
grundprinciperna i sin berömda självbiografi, som
jämte Franklins och Carnegies torde utgöra
den moderna amerikanismens heliga urkun-
der. Roosevelt, skriver Böök i en halvt
beundrande, halvt ironisk kommentar till
självbiografien, »har aldrig givit sig själv eller
Amerika lägre betyg än laudatur». Och han
exemplifierar påståendet med bl. a. följande
två varandra kompletterande satser: »Frövi
the beginning to the end our course zvas
straightforward and in absolute accord witli
the highest standards of international
mo-rality... Criticism of it ean come only from
misinformation, or else from a sentimentality
whieh represents both mental weakness and
a moral twist.»
Vi ha hört dessa satser upprepas i
tusenfal-digt eko av de stora tidningstrusternas
opi-nionsbildare med expresidenten Coolidge i
spetsen, då Svenska akademien tog sig det
orådet före att belöna Sinclair Lewis med
1930 års litterära Nobelpris. England höll
god min, när mr Shaw fick priset, och
Frankrike glömde alla bittra sanningar det fått
sig till livs under Dreyfusprocessens dagar,
när Anatole France utmärktes på samma sätt.
Men Amerika protesterade med dallrande
brösttoner. Amerika har icke kunnat glömma
den läxa, eller den bakläxa det fått i Main
Street, Babbitt och Elmer Gantry. Det.
kommer lyckligtvis icke att göra det så snart.
Kanske skall detta nu så smärtsamma minne
bidra till att det blir färre approcesser à la
Dayton i framtiden och dämpa mr Chaplins
iver att spela Jesus som glad och god
rotary-man till fromma för den kristna religionen.
Kanske skall man i Amerika en gång rent
av mera allmänt börja tvivla på, att välstånd
och framgång i form av bil, radio och
grammofon samt obegränsad tillgång till
smuggel-sprit uteslutande bestämma människovärdet.
Det finns gott om naiva och driftiga själar i
Europa, som äro redo att omplantera mr
Babbitts standardcivilisation hemma hos sig,
icke minst i vårt kära Sverige. Och vad är
hrr Stalins och Mussolinis statsmannakonst
annat än ett frejdigt försök att förvandla
Moskva och Rom till den goda staden Zeniths
strålande systrar ?
Sinclair Lewis är ju långt ifrån den ende
men otvivelaktigt den litterärt mest
fullgång-ne av de moderna amerikanska författare, som
tagit till sin uppgift att säga sina landsmän
sanningen om dem själva, och hela
sanningen, därtill utrustad med både horn och
tänder. Han är med sin frustande vitalitet och
sin våldsamma gåpåaranda själv en äkta
yankee. Även mr Babbitt och hans goda vänner
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
