Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sinclair Lewis och problemet Amerika. Av Kjell Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kj ell Strömberg
befordran och församlingens inkomster.
Särskilt hård är konkurrensen om de stora
affärsmännen bland de inbördes stridande
kyrkorna, men Elmer Gantry avgår mestadels
med segern. Han kan tala om »det hårda
praktiska dollar- och centvärdet av Kristus
i handelsvärlden», och han uppfinner en
hal-leluja-hejasång, som gör stor lycka i
sport-intresserade kretsar. Men framför allt
vinner han publik genom »en kraftig, orädd,
stimulerande och djävulsutmanande
koncentration på lasten». Hans kyrka kan icke
rymma alla de skandalhungriga själar, som
lockats dit av hans klatschiga affischer och
tidningsnotiser med rafflande rubriker:
»Vakna upp, herr Djävul!» — »Brukade Jesus
spela poker?» — »Skulle ni vilja att er lilla
mor badade utan baddräkt?» — »Kunna
främlingar finna lastens nästen i Zenith?» Etc.,
etc. Själv står han annars till tjänst med
adresserna från predikstolen! Han bjuder
kort sagt på »förstklassig religion», späckad
med pikanta anekdoter och avslöjanden, som
ingen tidning skulle våga trycka, dock
sorgfälligt undvikande att trampa inflytelserika
samhällsmedlemmar med ekonomiska
intressen i lastens hålor på tårna. Mot kättare och
tvivlare använder han knytnäven som
yttersta argument, och även Ku Klux Klan
engageras i Jesu kamp. En gång har Elmer
Gantry blivit utstött ur baptistkyrkan för
fylleri, men efter en äventyrlig turné genom
Staterna tillsammans med en vidlyftig
teosofisk prästinna, som predikar violfärgad etik i
grekiska dräkter, diskret framhävande
hennes kvinnliga behag, blir han i stället
metodistpastor och slår sig snabbt fram till
lukrativa poster.
Med Daytonprocessens inkvisitoriska
förföljelsemetoder och den ungefär samtidigt
härjande boxarpredikanten Billy Sundays
omvändelsebravader i minnet kan man icke
annat än beundra den frimodighet, varmed
Sinclair Lewis angripit amerikansk
skenhelighet och amerikansk närighet under religiös
täckmantel. Men hyckleriets hydra har
många huvud, och ingen av Sinclair Lewis’
böcker har gjort honom mer impopulär i hans
hemland än denna mördande satir, som även
drabbar många former av europeisk
vulgärreligiositet. Boken har konstnärliga brister i
sin ensidiga svartmålning, men när man skall
ut och slåss på bleka allvaret, är det
förlåtligt, om man inte tar på sig sina allra bästa
kläder.
Martin Arrowsmith är en lika frejdig
vidräkning med det medicinska charlataneriet,
som har att uppvisa lika osympatiska
former. Även läkarens yrke betraktas och
behandlas gärna under den driftige
affärsmannens synvinkel. Vi få höra talas om en
berömd öron-, näs- och halsspecialist, som
behandlar sina patienter efter principen att
körtlar placerats i den mänskliga
organismen för att förse den skicklige operatören
med heltäckta automobiler. Dr Pickerbaugh
utvecklar mr Babbitts hejahumör och pastor
Elmer Gantrys tenorsalvelse för att befordra
en rationell hygien i den goda staden
Nau-tilus, som han formligen topprider med sina
olika påfund. Ändamålet får helga de ofta
tvivelaktiga medlen, och han belönas för sin
outsinliga svada med ett senatormandat i
Washington. Han är ett amerikanskt
motstycke till den politiserande apotekaren i fru
Bovarys lilla franska hemstad, M. Homais,
som för sitt osparda nit i de liberala
idealens tjänst och för sina bombastiskt
utpuf-fade kvacksalvarrecept omsider belönas med
hederslegionen. Men denna roman spänner
över ett rikare mänskligt register än både
Babbitt och Elmer Gantry. Den låter oss
också stifta nära bekantskap med
läkarkonsten hjältar och martyrer i tysta
laboratorier och bland pestens fasor; Martin
Arrowsmith är en av dem, och vi få följa hans
växlande bana från en ringa begynnelse som
blygsam landsortseskulap i the Middle West
till ärones tinnar som chef för ett
bakteriologiskt lyxinstitut i New York. Men »det
fasansfulla, larmande, lättfärdiga ting som
kallas framgång» förskräcker honom, och han
kastar allt överbord -— ställning och rikedom,
hustru och barn — för att få arbeta vidare
i fred med sina experiment. Professor
Gottlieb, Martins frejdade lärare och faderlige
vän, genialisk i sin forskning och asketisk
i sitt liv, hatad för sin skarpa tunga och
förföljd för sin tyskjudiska börd, är en annan,
skildrad med en oskrymtad, ömsint beundran,
som är sällsynt hos Sinclair Lewis. Den
energiladdade svensken Gustaf Sondelius,
som kuskar från land till land och från stad
till stad för att i ord och handling förkunna
hälsans evangelium och bekämpa
kvacksalveriet, är en tredje, icke vetenskapsman som
de andra utan en svuren praktiker i
lidelsefull närkamp med sjukdom och död, stupande
på ärans fält. Han påminner icke så litet om
Hjalmar Bergmans gamle Swedenhjelm, och
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
