Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mademoiselle George och hennes svenska gästspel. Av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna L a m b e r g Wåhlin
kyliga, rastlöst arbetande ande blir mer
och mer de isiga höjdernas bländande
solsken, och i det frös den lilla Georgina. Hon
hörde med stigande ängslan ryktena om
kejsardömet, och den dag kom då Konsuln
till slut talade om för henne att han ej
skulle kunna kalla henne till sig på någpn
tid. Det var ganska kort före kröningen,
och hon sade sig med bitterhet att allting
nu skulle bli förändrat för henne. Hon
fick inträdeskort till ceremonien i’
Notre-Dame, men hon kunde ej förmå sig att gå
dit. Hennes familj ville emellertid se
processionen, och hon hyrde därför ett fönster
mitt emot Pont-Neuf, dit hon i sista
ögonblicket gick fram för att se på kejsaren
i galavagnen, hon nämner dock honom i
några få ord, medan hon utbreder sig i
förtjusning över Josephines skönhet och
vackra leende. Hon ser alltid Joséphine
endast som den strålande och älskvärda
höga damen, helt fristående från Förste
Konsuln, och tycks aldrig ha ägnat en
tanke åt att Napoleons långvariga
kärleksförbindelse med henne kunnat smärta hans
maka.
Tio dagar efter kröningen befallde
kejsaren festföreställning på
Comédie-Fran-çaise med Cinna, den tragedi han satte
högst och i vilken hon så ofta spelat för
honom. Hon hade varit Émilie den kväll,
då hon efter teatern skulle åka till
Saint-Cloud beredd att bli hans, och av någon
hemlighetsfull anledning bröt publiken då
ut i spontana applåder vid hennes replik:
Si j’ai séduit Cinna, f en scduirai bien d’autres.
Konsuln var på teatern, och hon blev
utom sig av skräck över att han skulle
kunna misstänka henne för att ha skrutit
inför andra om sina två besök hos honom.
Han talade emellertid icke därom, när hon
kom. Nu på festföreställningen kände hon
sig överväldigad av minnenas makt och av
tanken på det avstånd som skilde henne
från kejsaren, men hon tog sig samman
och spelade sin roll oberörd, uppmuntrad
av Talmas framviskade vädjan till hennes
stolthet. Då den farliga repliken kom i
femte akten, uttalade hon den lågt och
publiken var hänsynsfull och dödstyst . . .
Kejsardömet var fem veckor gammalt,
innan Constant åter uppsökte George. I ett
slags bitter stolthet klädde hon sig den
gången i stor toalett — hon begav sig ej
till ett kärleksmöte utan till en audiens
hos kejsaren. För henne var allt förändrat:
»Kejsaren har drivit bort min Förste
Konsul».
Tre år senare, på våren 1808, spelade
hon i Delrieus Artaxerxes, men vid fjärde
föreställningen den 11 maj väntade man
förgäves på henne vid teatern. Hon hade
på dagen utan vidare lämnat Paris med
S :t Petersburg som mål. Ryske ministern
greve Tolstoj hade länge sökt övertala
henne därtill, hon svarade den ena dagen
ja, den andra nej, säger själv att hon icke
vet varför hon reste bort från Paris, men
att hon längtade efter att komma bort och
inandas ett främmande lands luft. Hon
kände sig avlägsnad från kejsaren, hon
hade skulder och ville inte be honom om
hjälp, hon kunde inte finna sig i att ha
rivaler både på Comédie-Française och i
Tuilerierna. Det som nu plötsligt
bestämde henne för den huvudlösa flykten var
väl att en av ryska legationens
medlemmar greve Benckendorff, som vunnit
henne, hade lovat att gifta sig med henne, om
hon ville erövra S :t Petersburg och
kejsar Alexander från scenen. Det blev
naturligtvis stor skandal i Paris,
föreställningen fick inställas, arresteringsorder
utfärdades och hon eftersattes, men fast hon
kom så sent till Strassburg att hon måste
stanna där över natten, hann hon dock
först över Rhen.
Hon reste över Wien, där hon
tillbragte en vecka och bland annat gjorde
bekantskap med Mme de Staël, som ägnade
henne en intensiv och högljudd beundran. Ef-
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
