Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seen ur G a I g mannen.
Från StockhoIms teatrar
Av Carl G. Laurin
Æ^SET FINNS FOLK som anse, att en
klassisk pjäs — klassisk då i betydelsen av
något som stått sig genom tiderna på grund
av sin fulländade konst — är tråkig. Sådana
kunde man råda att se Moliéres Misantropen,
särskilt såsom den gavs i januari detta år på
Dramatiska teatern och med Poul Reumert i
huvudrollen. Somliga anse att allt allvarligt
är tråkigt, och de äro ohjälpliga.
»Misantropen» är nämligen en allvarlig komedi. Dess
klara mening är, att livet för en hederlig,
sannfärdig och naturlig människa är rätt
trassligt. Visserligen är livet här i pjäsen
detsamma som societetslivet i Paris under
Ludvig XIV :s tid, men tillvaron är rätt farofylld
också nu, om den leves t. ex. av en
sannfärdig och rättrådig arbetare i en bolsjevikisk
fabrik, i fall vederbörande har en
obetvinglig lust att liksom Alceste tala rent ut
om arbetsledning och domstolar. Om stycket
talade jag vid Reumerts gästspel 1929
utförligt i denna teaterkrönika. Vad uppsättningen
angår anser jag den fortfarande överträffa i
smak, gedigenhet och historisk trohet — det
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
