Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
symbolisera hans hjärta, tiger envist. Så
kommer författarens ungdomsvän Ernest Melton—
Lasse Segelcke, som blivit gift med en
enklare skådespelerska Elma—Lillemor von
Han-no, och ur hennes förtjusande mun hoppar
då och då en språklig groda, ej minst då hon
vänder sig till sin »sockergris» eller sin
»Ras-putin», som hon omväxlande kallar sin make.
Stycket gavs fulländat, och jag tror
knappast det kunde spelats naturligare. Vår
Dramatiska teaters personal är ju nu på väg till
London för att där tillsammans med sin chef
taga lektioner på de engelska scenerna för att
hela sällskapet skall lära sig att bliva ännu
naturligare. Dessa norska skådespelare tyckas
redan ha varit i London. I regel ber kritiken
dem, som spela i ett lustspel, att ha en raskare
takt. Alltid bruka teaterkritiker tycka olika,
men ej bara därför utan för att jag verkligen
tror det vara riktigt, önskar jag att takten ej
varit fullt så snabb. Men förträffligt hölls
lustspelstonen, då de två paren kommo in i det
invecklade trassel, som lystnad och motvilja,
kärlek och feghet, hederskänsla,
konventionalism och ekonomi föranleda vid dylika
tillfällen.
Den sköne Schanche hade gjort sig ful,
så att man genast förstod, att han ej kunde
få den älskliga Elma utan måste — det var
huvudsakligen beroende på feghet — få
behålla sin estetiska och lärorika Änne. Men
han var så rolig och även som komiker så
förstklassig och hade så väl förberett sitt
slutliga fiasko som skilsmässokandidat och sin
seger som skådespelare, att man som vanligt
beundrade honom. Elma blev misslynt på sina
två svaga beundrare, den verklige och den
presumptive maken. Hon, f. d. skådespelerskan,
var tydligen den bästa karaktären, och man
unnar henne, då hon nu ger sig av, något
riktigt förstklassigt manfolk.
Alla spelade riktigt bra, icke minst herr
Segelcke, men Elma—fru Lillemor von
Han-no var en uppenbarelse av allra angenämaste
slag. Hon är dotter till Aagot Gjems
Selmer, känd genom boken om Lillemor och
genom sina föredrag och essayer om »Barnets
sædelige opdragelse». Blir detta resultatet av
en dylik uppfostran, hoppas jag att vi få
»sædelig opdragelse» för alla våra flickor och
det av strängaste art, så att de lära sig att
leda männens hjärtan som vattubäckar och
utstråla ett sådant behag, att jag endast
ytterligt sällan under det visserligen knappa
halvsekel jag gått på teatern sett så mycket natur-
Almberg dr Preinitz.
Lillemor von Ha nn o som Elna
i När sj u ngerka n arie få g e l n?
ligt nydeligt och nysseligt i gester, leende och
tillvarelseform samlat på en hand. I vanliga
fall blir pedagogiskt uppfostrade barn olidliga.
Det var ej fallet med fru Lillemor von Hanno,
född Selmer.
På Komediteatern har uppförts några
små-pjäser, spelade med den säkerhet och den
smak som kunna göra även rena
obetydligheter njutbara. Det gick emellertid med nöd
med Guldpennan av Ladislaus Fodor. Den
kan aldrig bli mer än ett rätt svagt
tidsfördriv.
Ofantligt överlägset var det andra stycket,
Det fattas en man av Feliz Gandera. Det
bygger på ett klassiskt uppslag, en kvinna
utklädd till yngling. Även då ynglingen
spelas med en sådan brio som den med vilken
fru Alice Eklund gjorde det, kan det
naturligtvis ej gå att i några dagar som hans
chaufför lura en vuxen bilägare, som till på
köpet förstår sig utmärkt bra på fruntimmer.
Han vet, att bäckenet är bredare hos en flicka
och att även en hel del andra saker äro
olika. Nog upptäcker han hos sin chaufför det
feminina, hur mycket man må stöda sig på
historien om Chevalier D’Eon på 1700-talet.
Men eljest hade det ej blivit någon pjäs av,
och det hade varit synd. Miljön är bland
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
