Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Två dikter. Av Hjalmar Gullberg - Mekaniskt sorgespel - Efterlyses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av HJALMAR GULLBERG
Mekaniskt sorgespel
En geisha i kimono dansar
att två samurajer förtrolla.
De slåss med förskräckliga lansar
om vem som skall damen behålla.
När den som i striden var tapper
följt hem sin kameliablomma,
står utanför hyddan av papper
rivalen med händerna tomma.
Och medan en måne, som tvagen
i blod, synes nå sitt revir i
det blå, stöter krigarn i magen
sin dolk och begår harakiri.
O leksaksteater, med häpnad
du fyllde min barnsliga hjärna!
Vem styrde dansös och beväpnad?
Vem hissade månens lanterna?
Jag plockade sönder de bräder,
som föreställt ön där de bodde,
och fann den mekaniska fjäder
av vilken det hela berodde.
Med hemskare vapen och gifter
för livet sig mänskorna rusta.
Bak allt har jag upptäckt två drifter,
begär och förstörelselusta.
Vad vållar de blodiga grälen?
En kvinna. Det dagliga brödet.
Ej finner den forskande själen
en plats åt Försynen och Ödet.
I lagbundet skeende, stora
förlopp har jag spanat besviken.
Sin glädje åt spelet förlora
de ögon som se mekaniken.
Efterlyses
Undertecknads barnatro
har försvunnit från sitt bo
utan mössa, röck och sko.
Här, i hopp att det blir känt,
vart han sig i världen vänt,
gives hans signalement.
Rösten som en fågeldrill,
ögon blå med blank pupill,
blicken hör ej jorden till.
Den som, innan ägarn dör,
den försvunne återför
lovas hederlig dusör.
426.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
