Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om Thomas Manns blivande Josephsroman. Av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O m Thomas Mann s b’liv ande Josephs-
r o m a n
Av Anna Lamberg Wåhlin
O.
’N MüNCHENKONSTNÄR, som
gjort några grafiska blad för att illustrera
Genesis’ Josephshistoria, bad för en del år
sedan Thomas Mann om en inledande
uppsats till den samling av dessa bilder han
ämnade ge ut. Mann ville inte neka, och han
tog fram familjebibeln för att uppfriska
minnet av sagan om den israelitiske
patriarksonen, som kom till sådan makt och ära, och
för att leva sig in i Gamla Testamentets
atmosfär och formgivning. Men den aftonstund
han gjorde detta skulle bli bestämmande för
hans arbete under år framåt. Huruvida det
blev någon inledande uppsats åt konstnären
är obekant för den som skriver detta, ett
yttrande i ett brev visar åtminstone att den för
Mann blev av efemärt intresse; men det
kommer att i sinom tid bli en stor roman.
Sagan om Joseph i all sin uttrycksfullhet
och bredd i skildringen fängslade genast
Thomas Mann. Den intar en plats för sig
bland de många patriarksagorna i Genesis
och är snarast en novell, med en mångfald
av handlande personer och en osökt naturlig
livlighet i skildringen av händelser och
känslor och i återgivandet av de många talen i
direkt form. Också äger den, som Schück
påpekar, novellens smak för skarpa kontraster,
spännande situationer och överraskande
lösningar av svårigheterna.
Men Manns intresse gick djupare. Han
berättar därom i en hastig skildring av sitt liv
och sina verks tillkomsthistorier, som han
förra sommaren skrev för en tysk tidskrift
och som han tillika med det här översatta
fragmentet ur sin roman ställt till Ord och
Bilds förfogande. Läsningen av Josephs
historia fyllde honom med tankar, vilka kände
sig för och prövade sig fram, och med
känslan av något alldeles nytt: det lockade honom
oemotståndligt att vända all välkänd
modernitet och borgerlighet ryggen och kunna få
berätta om vad han skulle finna djupast inne
i det mänskliga. Människans problem, säger
han, har genom de extrema erfarenheter hon
gjort om sig själv vunnit ett särskilt slags
aktualitet, frågan om hennes väsen, hennes
härkomst och mål ställes nu med en ny
känslobetoning. Kunskapens inträngande,
vare sig i forntidens mörker eller det
omedvetnas natt — forskningar som vid en viss
punkt beröra och sammanfalla med varandra
— ha utvidgat vetandet om vad som ligger
längst tillbaka i tiden och, vilket egentligen
är detsamma, längst ned i själen; och
nyfikenheten på det mänskligt tidigaste och
äldsta, det »för-intellektuella», det mytiska,
troshistoriska lever väl inom oss alla. Myt
och psykologi — den mot förnuftet fientligt
inställde fromlaren vill helst ha dem vitt
skilda åt. Men Mann tyckte det skulle vara,
som han själv säger, »lustigt» att genom en
mytisk psykologi försöka komma fram till en
psykologi i myten.
Det sammanhänger med Josephnovellens
smak för det underbara och sagolika, att dess
senare del förlagts till Egypten, praktens och
det förnäma ceremonielets land, och givits en
utmärkt egyptisk lokalfärg. Här kände sig
Thomas Mann på visst sätt hemmastadd, ty
han hade redan som gosse starkt intresserat
sig för Egypten och hade på egen hand
skaffat sig kunskaper om landets kultur, som
tilllåtit honom att en gång i skolan lätt förvirra
en lärare genom att på frågan om den helige
tjurens namn svara, icke med den greciserade,
utan med originalformen.
Tanken på att skriva romanen vann
därför i styrka och lockelse genom känslan att
den skulle komma att inordnas som ett led i
427.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
