Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om Thomas Manns blivande Josephsroman. Av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna L a m b e r g Wåhlin
en kontinuitet, gå in i mänskligt arbetes
tradition. Ämnet är urgammal kultur- och
fantasiegendom, ett älsklingsämne för all konst,
hundra gånger bearbetat i öster och väster, i
bildande konst och diktning. Gott eller dåligt,
säger författaren själv, skulle mitt verk
intaga sin historiska plats och i denna traditions
kedja bli en länk, präglad av sin tid och sitt
ursprungsland. Han arkaiserar heller icke,
hans utvidgade och omdiktade patriarksaga
bär, såsom han önskat det, omisskänneligt
prägeln av att vara ett det tjugonde
århundradets bidrag till ämnets konstnärliga
behandling.
Och så började han sina arkeologiska och
orientaliska studier. Boken anlades först
som en novell, en flygel i en historisk
triptyk, vars båda andra bilder skulle behandla
spanska och tyska ämnen, med
religionshistorien som genomgående motiv. Men det
gick med den novellen som med
»Budden-brooks» och »Zauberberg». »Knappt hade jag
efter lång tvekan, efter att länge ha gått
omkring den ovanligt heta gröten, börjat
skriva, förrän berättelsens självständighetskrav
redan i fråga om utrymme icke längre kunde
avvisas.» Vad Mann kallar sitt episka
pedanteri, fanatismen att börja ab ovo, tvang
honom snart att gå generation efter generation
tillbaka i tiden, och särskilt trädde Jaakobs,
faderns, gestalt så i förgrunden, att titeln
»Joseph och hans bröder», som traditionen
anvisade, slutligen blev oegentlig och fick
vika för »Jaakob och hans söner».
Thomas Manns romaner växa långsamt,
och han är själv på det klara med att så
fort han börjat ett verk, är det verket som
härskar och icke han. »Buddenbrooks» var
ämnad till en bok på 250 sidor och
»Zauberberg» till en novell. Mycket kommer till,
även ganska omfattande volymer, under de
pauser då han lägger sitt »huvudarbete» åt
sidan för att ta upp andra trådar. Sommaren
1930 ansåg han sig ha kommit ungefär till
mitten av Josephromanen, men det kan ju
hända, tillägger han, att detta är vad Hegel
kallar en förnuftets list.
Författaren till »Buddenbrooks» skriver nu
åter en familjehistoria, med motsättningar
mellan generationerna och mellan
individerna. Men här, i mytens och ritens värld, bli
hans perspektiv oändliga, och dock äro
Jaakob och hans söner i allt detta mycket
mänskliga människor — det har tydligen slagit in
vad Mann yttrade, medan han träffade sina
anstalter för Palestinaresan förra hösten:
himlavalvet och åtskilligt av det mänskliga
skall jag nog finna oförändrade där borta
efter tretusenfemhundra år.
Den reflexionen kan för övrigt, vad
beträffar Jaakob och hans närmare eller fjärmare
anförvanter, göras av en och var som läser
den ovanligt differentierade karakteristiken i
Genesisnovellen. I Jaakobs ståtligt uppbyggda
avskedstal till sönerna skildrar han dem en
efter en med några poetiska liknelser, och till
Joseph säger han: »En telning från ett
fruktbart träd är Joseph, en telning från ett
fruktbart träd utmed ett källsprång, med grenar
sträckta över muren... Din faders
välsignelse överträffe de eviga bergens välsignelser
och de urgamla höjdernas härlighet!» Det
är samme Jaakob vars mellanhavanden med
hans närmaste icke alltid fylla etiska anspråk
— och det är den Joseph vilken som gosse
förhävde sig över sina bröder och
inberättade deras dåliga uppförande för fadern. Så, i
storhet och litenhet, ha de hos Mann blivit
till människor, världskloka, impulsiva,
vitt-skådande, religiösa — och verkligt levande.
Det fragment, som här återgives, bildar en
liten dramatiskt novellistisk episod för sig,
skriven med just den »förening av sympati
och tänkande till en icke nödvändigtvis
van-vördig ironi», vilken föresvävade författaren
från början såsom den givna inställningen.
428
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
