Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Gustaf Ankarcrona och Dalarne. En hembygdsvårdargärning. Av Karl Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. Öberg iQiS.
Gustaf Ankarcrona och Dalarne
En hemby g dsv år d ar g är ning
A v Ka r l H e d lund
] ÄR UNDER 1890-TALET den
svenska dikten sökte sig till den gamla
inhemska odling, som hade sina rötter hos
herrgårdarnas och bondgårdarnas folk,
var det en värld, som hotades med
förskingring och undergång, som den nådde
fram till och tog i sitt skydd. Allt vad en
gammal herrgård haft att ge åt sina barn,
hade Selma Lagerlöf fått taga emot, men
hon hade också fått bevittna inbrottet av
en tid, när de gamla gårdarna och deras
släkter började skiljas åt, när det snart
skulle vara föga kvar av ärvd tradition på
hennes landskaps herrgårdar. Erik Axel
Karlfeldt hade växt upp på en gammal
bondgård, han hade fått uppleva
gammaldagsstämningen över sitt landskap, men
han hade även, när järnvägen nådde fram
till Dalarnes gräns i söder, fått se den nya
tiden draga in i landskapet, — han har
talat om, hur han från sin barndom mindes
rallarna, »den nya tidens vilda
förtrupper».
Redan i början av 1870-talet varsnade
Artur Hazelius, när han under en resa i
Dalarne kunde jämföra sina intryck med
437.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
