Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Den fotsida klädnaden. Av Thomas Mann. Översättning av A. L. W. - Jorden. Av Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Th o m a s Ma n n
sade verkligen till det gudomliga. Det mest
skrämmande var att hans likhet med
modern, i pannan, ögonbrynen, munnens
form, blicken, aldrig förr framträtt så
tydligt som tack vare denna dräkt, — aldrig
varit så tydlig för Jaakobs ögon, vilka nu
fylldes med tårar, och han kunde icke tro
annat än att han nu såg Rahel i Labans sal
på uppfyllelsens dag.
I gossens gestalt stod modergudinnan
leende framför honom och frågade:
»Jag har satt på mig min kjortel, —
skall jag åter avkläda mig den?»
»Nej, behåll den, behåll den!» sade
fadern; och medan guden sprang bort, lyfte
den gamle panna och händer, och hans
läppar rörde sig som i bön.
JORDEN
Av HUGO GYLLANDER
Jag vandrar omkring i vildmarkssnår,
långt fjärran från skenet och orden.
Jag vandrar omkring i levande liv,
och jag trampar den fasta jorden.
Densamma, som levde och bar sin frukt
när väldiga riken svunno,
som såg med kylig och liknöjd blick,
hur städer och byar brunno.
Hon frågade ej efter dagens strid,
efter vad, som månde bliva.
Hon födde och närde, på enkelt vis —
den urkonservativa.
Och låg hon än sekler i lägervall;
hon fann dock den gamla rasen
av söner och döttrar till sist — en släkt
långt fjärran från orden och frasen.
I skogens höga och djupa ro,
i den daggfriska morgonväkten,
jag känner mig åter som en av dem,
en son av förgångna släkten.
Med enkel tanke och enkel blick
och med stilla lugn i sinnet. —
Och dagens frågor och tankar då
stå bleka och tomma för minnet.
Jag känner, som svällde ådrorna varmt
av jordens friska safter,
av det liv, som varit, är och består,
med dolda läkekrafter.
Jag vandrar omkring i vildmarkssnår
med vindens svalka kring pannan,
med renat sinne och nyskärpt blick,
den gamle — och dock en annan.
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
