Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Metternich och Rothschild. Ett stycke historia och ett par teaterstycken. Av S. Neander Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metternic k och Roths c hild
Ett stycke historia och ett par teaterstycken
Av S. Neander Nilsson
ET KAN RÄKNAS som en av
de mest intressanta politiska upptäckterna
på den senare tiden, att världskriget inte
ännu på långa vägar när har spelat ut sin
roll i Europas historia. Man hade föreställt
sig, att det skulle vara ett relativt snabbt
och enkelt företag att klara sig ut ur
eländet och åter stabilisera ett tillstånd, som
någorlunda påminde om förkrigstidens.
Nu har det visat sig, att detta inte är
möjligt. Nya och okända förstörelsedämoner
ha sluppit lösa. I ekonomiskt avseende
tryckes världen av en kris, vars orsak ingen
känner men som dock på något underligt
sätt tyckes hänga samman med kriget. I
varje fall äro alla de f. d. neutrala staterna
på ett märkligt sätt oberörda av denna
kris. Politisk stabilitet kan man
överhuvudtaget icke längre tala om. Den
europeiska mänsklighetens uttrycksmedel i
politiskt avseende bli för varje dag mer och
mer oartikulerade. Och ännu är det oss
omöjligt att överskåda, vilken
omsvängning dessa sista tio, femton år ha
medfört i mänsklighetens livsåskådning och
filosofi, speciellt i dess historiska
tänkande. I varje fall är det säkert, att i de
sällsynta fall, där människorna inte
fullständigt behärskas av det rena kollektiva
masstänkandet, som sorgligt nog breder ut
sig mer och mer också vid lärosäten och
högskolor — där strida de ledande histo-
riska och politiska principerna såväl mot
vår egen barnalärdom som mot den enkla
materialistiska historieuppfattning, som
under de sista decennierna har behärskat
så många lärda anstalter i vår världsdel.
Själva ha vi blivit uppfostrade till att
tro på demokrati och liberalism, nationell
frihet och människans individuella
rättigheter. Allt detta är ett konsekvent uttryck
för den tankegång, som utgjorde den
franska revolutionens sens moral. Och även
om vi i grund och botten inte ha tagit
steget fullt ut och anslutit oss till något
revolutionärt parti, om vi tilläventyrs t. o. m.
kalla oss själva för stockkonservativa, så
äro vi dock bundna av dessa tankegångar
mycket mer än vi ana. Vem av oss är icke
övertygad om att den franska revolutionen
betecknade en stor och lycklig tilldragelse
i världshistorien och att den heliga
alliansen blott kan betraktas som ett uttryck för
en steril och meningslös reaktion?
Förmodligen skulle många av oss bli svaret
skyldiga på frågan, vad det egentligen är
som berättigar oss till att hysa en dylik
uppfattning. Vi ha så länge hört det
upprepas och upprepas som ett absolut och
oomkullrunkeligt faktum. Det stämmer
med hela vår moderna världsåskådning.
Emellertid visar det sig nu att
mänskligheten ingalunda har lärt sig den enkla
konsten att vara fri. Den äger på intet
451.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
