Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk lyrik. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk lyrik
Av Johannes Ed fel t
EGREPPET GOD POESI kan
naturligtvis definieras på mångahanda sätt. En
engelsk skriftställare — det är f. ö. Aldous
Huxley — levererar någonstans följande definition,
mot vilken det förefaller svårt att resa någon
opposition: »Good poetry is always an
ac-count of facts, whether facts of the senses, or
of thought and passion and imagination. It
is not a collection of vague phrases and
un-bodied verbiage, but a significant expression
of truth.» Granskad ur sådan synvinkel,
underställd sådan fordringar, kan den
övervägande delen av den lyrik, som vår och höst
utgives i vårt land, inte sägas hålla måttet.
Här skrives och publiceras mycken habil och
snarvacker vers, vars mest slående drag är
haltlöshet och vars värde inte avsevärt
höjer sig över makulaturens.
Skall man bland de senaste hekatomberna
vers söka skilja agnarna från vetet, torde
man till vetet få räkna Harry Blombergs
diktsamling Under skyarna. Denna bok
vittnar om en respektabel strävan efter
fördjupning och självbesinning. Det är behagliga
symtom, allrahelst det här gäller en poet,
som eljest offrat tämligen besinningslöst just
åt »vague phrases» och »unbodied verbiage».
Diktsamlingen lägger emellertid i sin helhet
inte många nya drag till Harry Blombergs
diktarfysionomi. Detsamma gäller om
Ragnar Jändels diktsamling Vårt rike. Det
förefaller som om denne poet för närvarande
skulle befinna sig i ett skede av stagnation
och självupprepning. Henning von Melsted
uppenbarar i Min diktbok avgjort talang som
satiriker. Nils Svanbergs spröda
kärlekslyrik får många vackra uttryck i Sång-
offer; Einar Malm lämnar övertygande och
tillfyllestgörande bevis för sin nobla, äkta
och friska, om också tämligen snävt
begränsade, poetiska talang i sin senaste
diktsamling Under bar himmel, medan Stellan
Arvidson i Gränslandet väl ådagalägger sin
teoretiska begåvning men knappast lyckas
hävda någon ursprunglig lyrisk talang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
