462 (Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk lyrik. Av Johannes Edfelt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johannes Ed felt

förhoppningar, har han att tacka den handfull
slående starka och originella dikter, som hans
bok vid sidan av en myckenhet skrymmande
och onödigt gods rymmer. Den trista och
tårlösa sorg, varom Nils Ferlins dikter innerst
bära vittne, skulle inte utöva sin starka
verkan, om den inte så stolt och förnämt
skyldes under vits och clowneri, blague,
galghu-mor och halvt cynisk grimas. Ferlins
diktsamling har någonting av vikt att säga. Den
vittnar om en värdig hållning i olyckan och
har därmed sin hälsosamma moral att
förmedla. Sitt bästa har väl denne poet givit i
»En valsmelodi», en makaber dödsdans i
3/4-takt, tillika en originell och gripande
variation av ett gammalt pajazzotema:
Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn,
slödder och flarn,
sova polishus och finkor.
Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.

— Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals —

jag har sålt mina visor till nöjets estrader,
och Gud må förlåta mig somliga rader,
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.

Grämelsens son
i grammofon

sprattlar för Hans och för Greta.

Pajas — ack ja —

schajas — ack ja —

gott kan det vara att veta.

Skänk mig nu bara ett rimord på sol,

när jag redan har använt fiol och viol.

— Ack, ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.

Jag har ingenting alls här i världen att vinna,
och snart i min grop skola maskarna finna,
att jag är ganska mager om bena,

tillika om armar och hals.

Hans Botwids dikthäfte Rädslans dikter
hör ävenledes till dem som man inte ville låta
gå obeaktade förbi. Låt vara att tonen i dessa
dikter inte är stark och mäktig, boken besitter
likväl i sitt lågmälda, intima och försynta
föredrag karaktär och egenart. Om ung
ångest, om hudlöshet och sårbarhet men
också om en sinnets nobla försynthet tala dessa
dikter. Formen är naket enkel och rättfram :
en fri vers, som ofta är en smula blek och
matt men understundom lyfter sig till en

spröd och klar melodi, som man gärna vill
minnas. Dikten »En enquéte», som här må
anföras, är belysande för det tonläge, som
är det förhärskande i denna diktsamling:

Till och med mig
frågade man:
Vilken ställning
intar ni, herr — herr —
när ni skriver?

Mitt svar
måste ju bli;

Som vargarna på Skansen
löpa i buren,
så springer jag i
universum,

sökande en glugg i gallret.
Förskrämd

snubblar jag på planeterna
och slår tåhättor
mot småstjärnorna.

Dödsblek

kastar jag mig ur vägen
för kometerna
och hukar jag mig
i meteoriternas skur . . .
Som väl är
införas aldrig
uppriktiga svar.

Rädslans dikter ha sin bittert hälsosamma
lärdom att meddela; i dem förtäljer en ung
poet i sanningskära ordalag sina andliga
äventyr. Han för ömsinthetens och
toleransens talan i en värld av brutalitet och
egoism.

Ebba Lindqvist heter en annan debutant,
och hennes diktsamling har fått titeln Jord
och rymd. Bokens svagheter äro uppenbara:
de yppa sig framför allt i ett alltför starkt
beroende av förebilder — i synnerhet göra
sig inflytanden från Pär Lagerkvist och
Edith Södergran med kraft gällande —,
vidare i en viss formell ofärdighet och först
och främst i en tämligen tröttsam
monotonitet. Det är likväl en bok som vinner
genom sitt allvarliga och rena uppsåt, sin
intensitet och sin sanning. Den befattar sig
enbart med väsentliga ting: den för oss till
själens land, och inga ytterverk, inga
ovidkommande accessoarer belamra dess kärva
och grovhuggna strofer. Ebba Lindqvists
diktsamling har karaktären av intim
kvinnlig bekännelse; på sätt och vis kan den
betraktas som ett slags lyrisk journal, där varje
skede i ett själsligt förlopp, en kris och ett
tillfrisknande, mödosamt granskats och med

462

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ordochbild/1931/0508.html

		Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 / 462 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|