Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde häftet
- Svensk lyrik. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk lyrik
tung hand bokförts. Med förkärlek väljer
författarinnan bibliska motiv som klädedräkt
för sina känslor. I sådana dikter som »Kain»,
»Abrahams offer» och »Lazarus» blottas en
mörk och mäktig lidelse, som tar sig nakna
och ångestfullt skakande uttryck. För dov
leda, vanmäktighet och förtvivlan finner
denna skaldinna ofta gripande tonfall.
»Landet som inte finns» heter en av dessa
konstlösa dikter. Den handlar om drömmens, om
inbillningens uppbyggande och
rekonstruerande förmåga:
Jag tror ibland jag lever.
Det är inte sant.
Jag lever bara därutanför.
Men djupt inom mej lever
jaget som aldrig dör.
Blint är det. Gömt i ett land som fanns
en gång för länge sedan.
Vågade se in i solens glans,
brändes sönder i svedan.
Men jaget äger en skapande hand
som ser och minns
och formar i ler ett underligt land,
landet som inte finns.
Till slut är det likväl inte drömmens
herravälde, som denna diktsamling vill utmynta
som sin visdom. Dess slutliga ståndpunkt är
den, som formulerats i en avslutningsdikt.
Den har liksom samlingen i sin helhet en
konsekvent och personlig hållning. Den äger
inte bara jord; den äger också vad slutligen
kanske viktigare är: den äger rymd.
Vad det är skönt med stigar
som löper utmed jorden,
vad det är gott med vägar,
där man kan sparka sten
så att dammet yr.
Länge har jag gått på stjärnevägar,
vita, glimmande,
strödda i rymden för den,
som jorden gav såriga fötter.
Lätt var det att glida på de ljusa fälten,
men ögat blev stelt av klarheten där uppe
och blicken bottenlös och tom
av en rymd utan slut.
Vad det är gott med vägar
som binder en vid jorden,
vad det är gott med stigar
och fult och vanligt grus.
*
När en ung generation nått tillbörlig grad
av självmedvetenhet, kan den som bekant
företa sig en hel del. Dess skönlitterära före-
trädare kunna till exempel samla sina
krafter och utgiva en antologi. Modern lyrik är
en sådan antologi, som vill vara en
samlingspunkt för den ungdomligaste litterära
falangen. Den som inte förut stiftat
bekantskap med den yngsta svenska lyriken har
alltså här ett tillfälle till konfrontation med
dess utövare. I denna antologi äro ett
trettiotal författare representerade, och mot
utgivarens generositet och vidöppna famn är
såtillvida ingenting att anmärka. Till största
delen upptages antologien av företrädare för
modernistisk poesi. Utgivaren har också
låtit den yngsta finländska lyriken komma till
tals i denna antologi. Sålunda ha inte mindre
än sju svenskspråkiga poeter från Finland
lämnat sina bidrag. Den mest betydande av
denna kategori lyriker är tvivelsutan Edith
Södergran, som efter sin död vunnit ett
erkännande, vars enda nackdel är den, att det
är en smula senkommet. Kring henne
gruppera sig de avancerade svenska och
finländska poeter, som upptaga den ojämförligt
övervägande parten av denna antologi. I livet
stred Edith Södergran en hård kamp; sitt
väsens egenart hade hon svårt att göra gällande
inför en förbryllad eller direkt avvisande
publik och kritik. Nu, efteråt, är det lättare
att se, vad hon betytt och betyder. I själva
verket har hennes namn för många av de
yngre blivit ett lösenord och ett fältrop; såväl
hennes fria och okonventionella form som
hennes livsideal ha i hög grad visat sig
besitta förmågan att öva inflytande över och
påverka de yngsta utövarna av svensk
lyrik. Vad som i framtiden skall komma att
leva av hennes under några få extatiska år
skapade diktning, är vanskligt att avgöra.
Kanske blir det hennes allra sista dikter,
underbart besjälade poem, där ett helt livs
kurva är tecknad, och där det i rörande och
dämpade, sorgmodiga ordalag talas om det
slutliga uppbrottet. I antologien Modern
lyrik är Edith Södergran representerad med
ett tiotal dikter. Den som vill stifta än
närmare bekantskap med denna egenartade
skaldinna kunde man lämpligen hänvisa till ett
av Jarl Hemmer utgivet förträffligt urval av
hennes dikter.
Kring Edith Södergran fylka sig de
övriga finländska modernisterna. Elmer
Dikto-nius är väl den namnkunnigaste av dem.
Gärna skulle man ha sett, att det i
antologien lämnats större utrymme för hans ofta
suggestiva och originella barndikter.
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0509.html
