Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hembygdens arv. Ett apropå till det nya värmländska nationshuset i Uppsala. Av Gustaf Lizell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Li z e l l
Nationshuset i sin miljö vid Riddartorget.
den ljusa lyriken det tunga svårmods- och
grubblardraget i det värmländska lynnet.
Gösta Berling var inte blott den starkaste
utan ock den svagaste ibland människor,
inte blott den gladaste bland de glada utan
ock den som tungsint vände allt ryggen och
ville ut i de milsvida skogarna. Det hör väl
samman med hela den värmländska
naturen, som inte blott har Värmelns och
Glafsfjorden och Möckelns solbelysta,
glittrande vatten utan ock de höga skogsåsarna,
vilka i Ransätersdalen trängde sig alldeles
inpå Geijersgården och kväll efter kväll
påminde om, att »det är så mörkt långt, långt
bort i skogen». Och när grubblet födes, då
sluter sig ögat för skönheten runt omkring,
och då börja de stora gåtorna och
frågorna dyka upp i själen, och den glade,
sorglöse lyrikern blir filosofen, forskaren i
själslivets hemligheter, men som även där
rör sig med något av fantasiens rikedom,
mitt i filosoferandet bevarad och med in-
tresset just för det personliga kvar. Det
är den sidan i värmländskt skaplynne som
kommit fram hos de tre
»personlighetsfilosoferna» i det senaste seklets
vetenskapliga historia, Geijer, C. Y. Sahlin och
Vitalis Norström.
Ännu en sida i hembygdens arv, när det
gäller det värmländska lynnet, är sinnet
fölen viss stolt festivitas, som går där sida
vid sida med den drömmande lyriken och
det tunga grubblet. Jag minns jag hörde
någon säga en gång: det är värmlänningens
sinne för stolt festivitas som återspeglas
inte mindre i de Tegnérska epilogernas och
50-årssångens stolta rytmer än i de
värmländska brukens högtidstraditioner, i
julmiddagen hos majorskan och i
kavaljerernas Ekebybal. Jag kunde säga, att
åtskilliga av de former för samvaro och
festglädje, som skapats hos den värmländska
nationen vid de båda universiteten eller i
värmländska sammanslutningar för öv-
646
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
