Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - F. E. Sillanpää och hans Silja. Av Lauri Viljanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. E. Sillanpää och hans Silja
F. E. S i 11 a np ä ä i Satakunta studentforenings
låsecirkel.
T. h. i soffan pr o f ess or A. Ai. Tallgren.
»Mitt kära fosterland». Så klar och så vid
torde hans syn dock aldrig tidigare varit som
den är i Silja. Han betraktar här med en
epikers blick undergangen av en
kulturföreteelse, sedd inom ramen av två människoöden.
Den genialt gestaltade bakgrunden i »Silja»
är som sådan ett den västfinska
landsbygdskulturens epos par préférence. Den utgör så
att säga bildens undermålning, ur vilken
författaren låter sin unga hjältinna Silja
Salme-lus stiga fram i sin sällsynta poetiska glans,
i dubbelbelysningen av liv och död. Denna
undermålning har utförts med tunn pensel,
men med osvikligt riktiga drag. Det vackra
organiska resultat den västfinska
landsbygdskulturen erbjuder har jämte sina små karga
mänskliga gester förevigats med en
kärleksfull ömhet. Jag ber läsaren fästa
uppmärksamhet t. ex. vid en sådan liten episod som
skildringen av bondens och morans kyrkfärd
ungefär i mitten av romanen. Aleksis Kivi
har i sin epik rest ett monument över den
patriarkaliska by, som lever omgiven av
ödemarkens ostörda frid. Sillanpää har
trognare än någon annan återgivit dragen av
det bysamhälle, vars fogar redan hålla på att
gå upp under inverkan av civilisationen. I
sin nya roman låter han den fina
människoblomman Silja på många sätt komma i
beröring med denna civilisation. Men en under
förhållandenas tvång härjad och förfalskad
mänsklighet står inte längre i detta skede i
mittpunkten av Sillanpääs skildringskonst.
Såsom jag antydde i början av denna
artikel fångas hans öga nu av människan, sådan
hon utgått ur sin skapares hand. Till och
med upprorstiden betraktar han nu från
denna konstnärens höga utsiktspunkt.
Människorna äro sköna och fula — det faller sig
så, att rödgardisten Ville Teliniemi i
kapitlet om upproret kommer att representera den
vackraste manlighet.
Silja Salmelus möter på sin väg den
råbarkade backstugusittarpojken Oskar Tonttila,
den skrytsamme amerikafararen Ville
Nu-kari, en rå och brutal rödgardist och många
andra. Men genom alla frestelser som möta
henne i gårdarna med deras unkna atmosfär
och ute på byvägarna vandrar hon ren och
ensam mot sin ungdoms uppfyllelse och mot
döden.
De biologiska händelseförloppen i naturen
skapa sitt skönaste vid gränsen till
undergången. Den förfining av det mänskliga instinkt-
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
