Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Demokratiens kris i antik och modern tid. En studie i allmän statslära. Av Nils Stjernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokratiens kris i
riska rådgivare. Men han äger å andra
sidan icke någon som helst delaktighet i
lagstiftningsmakten själv. Han kan icke ens
med laga verkan framlägga några
propositioner. I vilken grad Rousseau’s idéer
härvid verkligen inverkat, lärer näppeligen
kunna fullt utrönas. Men det kan förtjäna
antecknas att i uppsatserna i den
berömda tidskriften »The Federalist», vilka
utgöra den egentligen enda existerande
kommentaren till riks fädernas grundlags ver k,
satser finnas, som mycket väl kunna vara
direkt hämtade från Rousseau. När det
t. ex. därstädes heter: »Man synes aldrig
ha tänkt på den fara, som
representationens maktutvidgning kan medföra, vilken
genom att samla ali makt i sina händer
måste leda till samma -tyranni, som hotar
genom det exekutiva organets
maktutvidgning» ; eller då det heter, »att det i en
representativ republik i själva verket är mot
den tilltagsna ärelystnaden hos
folkrepresentationens organ som folket borde låta
sin misstänksamhet få fritt utlopp och
vidtaga alla tänkbara
försiktighetsåtgärder» — så är ju detta satser som helt
överensstämma med Rousseau’s statslära.
Det göres i nutiden från demokratiskt
håll ofta gällande, att Förenta Staternas
statsskick icke är någon verklig demokrati.
Ser man emellertid närmare efter, vad det
är som därvid anmärkes, finner man snart,
att det så gott som alltid är fråga om
fenomen, som göra sig gällande på sidan om
eller i strid med lagen, och vilka fenomen
ha sin grund i en förfallen och
korrumperad rättsskipning. Detta är ock alla
insiktsfulla amerikaners egen mening. Det får
här räcka med ett vittne, förre presidenten
Taft, sedermera Chief Justice i Förenta
Staternas högsta domstol, som i några
uppmärksammade föreläsningar vid
Co-lumbiauniversitetet år 1913 gav uttryck
åt denna tanke med orden: »The lax
administration of our criminal law is a
national disgrace.» Kunde man råda bot på
dessa brister i amerikanskt rättsliv, skulle
den rent demokratiska karaktären i dess
statsskick framstå lika tydlig som den
nu är beslöjad.
Dess värre synes emellertid sistnämnda
väg för lösningen av demokratiens
problem i den historiska erfarenhetens ljus
vara föga gångbar. Den förutsätter
nämligen upprättandet av ett stabilt
maktbalanssystem mellan det kontrollerande
organet och representationen, som
förebygger såväl uppkomsten av en diktatur
för det förstnämnda organer, som ett
undergrävande av dess maktställning från
representationens sida. Skapandet av ett
sådant stabilt maktbalanssystem har
hittills inom statslivet visat sig vara en i
längden olöslig uppgift. Till synes har
emellertid denna uppgift, vad angår för
oss överskådliga tidrymder, verkligen
blivit löst i den nordamerikanska
unionsförfattningen. Men att denna uppgift där till
synes verkligen blivit löst, har varit
beroende av en hel serie exceptionella
förhållanden och sällsamma tillfälligheter,
vilka måste anses fullt tillräckliga för att
grunda det påståendet, att framalstrandet
av detta stabila maktbalanssystem på rent
demokratisk grundval varit knutet till en
sådan mängd var för sig inom statslivet
ytterst sällan föreliggande omständigheter,
att det svårligen kan tänkas ånyo
förverkligat mer än någon enstaka gång under
årtusenden i staternas liv.
Först är att märka, att ehuru hela
författningsverket uppbars av en stark
demokratisk anda, voro likväl de stater, som
ingingo i unionen, på grund av sina
dåvarande censusbestämmelser snarare att
anse såsom aristokratier än som
demokratier. Ehuru detta maktbalanssystem
fungerar oklanderligt även på rent demokratisk
grundval, är det likvisst icke demokratien
som skapat det. Vidare voro dessa staters
politiskt ledande män vid nämnda tid män
med en synnerligen omfattande politisk
543
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
