Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvte häftet - Tretjakovskij-museet i Moskva. Av Ivan Faludi. Övers. från författarens manuskript av A. L. W. - Björnsons kvinnogestalter. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T r etjakovskij-museet i Mo s kv a
hasten», porträtten av bankirfamiljen
Hirsch-mann och Mamontovas porträtt.
K. Somov är idealisten, svärmaren som
städse underordnar verkligheten och samtiden
under sin fantasi. Han kan placera in de mest
sagolika drömbilder i en verklighetstrogen
miljö och målar porträtt som genom krassa
färgkontraster verka mycket starkt i
landskapsbilden (»Damen i blått», »Kärleksön»,
»Sommar», »Drömmen»),
Mindre starkt representerade äro de i
utlandet högt skattade konstnärerna Alexander
Benoit, den fantasirike Nicolai Rörich
(»Stadsbygge», »Kamp»), Golovin med sitt
berömda porträtt av Schaljapin som
Holofernes, F. Maljavin med sina jättestora
färgorgier (»Kvinnor») och den ännu i dag
ovanligt starkt verkande K. Korovin med
sina nordiska landskap (»Murman»,
»Nordisk idyll») och likaså sina rent
impressionistiska strävanden (»Parisboulevard»,
»Hamn på Krim»), Väl företrädd är
däremot Igor Grabar, vilken man för övrigt är
tack skyldig för hela det organisatoriska
arbetet under revolutionsåren och för stora
konstskatters bevarande.
Tretjakovskij-museet ger också en god
överblick över dagens konst, den som står
under inflytande av nya franska riktningar.
Denna avdelning inom museet avser att visa
den senaste perioden inom det ryska måleriet
i dess sammanhang med de gamla mästarna
såsom ett organiskt helt. Det förnämsta i
Tretjakovskij-museet är och förblir själva
utformandet av samlingen från 1500- till
1800-talets konst enligt grundarens intentioner.
Bj ö r n s o n s kvinnogestalter
Av Carl David Ma r c 71 s
JÖRN ST JERNE BJÖRNSON — hur
klingar inte hans namn i ett nordiskt öra, det
är som suset från de furuskogar och hav
han besjungit i sin lyrik och epik, hans dikt
är den mäktigaste hymn till livet en nordisk
skald någonsin sjungit, ett helt folks hymn.
Hur oerhört personlig än hans gärning var,
skymtar han själv i dag dock som en
jättelik skugga bakom sina verk. Och försöker
vi fånga ett samlat intryck av honom blir
hans liv en legend, stor och strålande i
solskenet men försvinnande i hans dikt som
i en högre kosmisk värld.
Ur den symfoni han diktat hela sitt liv
stiger fiolernas stämmor upp med och utan
sordin, i jubel och tårar —• det är hans
kvinnogestalter som sjunga för oss om sitt liv.
Denne folkhövding, denne okrönte kung,
äregirig och maktlysten, förenar med sitt
pompösa majestät det rent kvinnliga elementet
i lika stor utsträckning som det manliga. Hur
rik än kvinnoskildringen i den nynorska dik-
ten växer fram —• vida rikare än i svensk
dikt — torde den knappast ha kunnat
uppvisa en sådan mångfald av nyanser, om icke
hövdingen redan röjt vägen. Det finns många
gamla åskådningar som fallit för dagens
kritik, men det förblir sant att Björnson är
den norska litteraturens förste store
sånings-man. Att han mäktat tolka något så på en
gång ursprungligt och ’invecklat som vår
tids kvinnosjäl, det förklaras av att hans
egen själ är lyriskt stämd och att hans
lyrik förgrenar sig över alla hans verk. Den
norska litteraturen har efter Björnson
lyriker som både formellt och intellektuellt
överträffa mästaren, men ingen har som han
omspänt hela livets sfär från det
fosterländska patoset till de mest subtila kärleksdikter,
vilka på sätt och vis höra till temat om hans
kvinnofigurer ! Ett sådant litet poem som Det
förste modes Södme har viskats fram av
var och en nordisk ungdom, som det en gång
förunnats att älska, när björkens knoppar
647
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
