Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Richard Wagner. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rickard Wa g n e r
musikens egna uttrycksmedel, hur högt
han än —- isynnerhet under sitt senare liv
— anslog deras värde, utan inordnade dem
i den stora syntes som han genomförde
med sitt musikdrama, eller allkonstverket.
Utgångspunkten för hela hans skapande
var det fulländade dramat, vars
uppbyggnad kunde komma till stånd endast genom
de olika konsternas samverkan. Det är ett
enastående och häpnadsväckande särfall att
naturen utrustat en enda man med gåvor,
som möjliggjorde den väldiga uppgiften,
vars bemästrande han ensam tog i sin
hand. Icke mindre märkligt är, att hans
konstnärliga kraft förbands med klartänkt
målmedvetenhet och att den estetiska
spekulationen och teorin gingo sida vid sida
med hans skapande verksamhet,
förklarande eller bestyrkande hans konstnärliga
bragder. Det finns ingen konstnär som
så klart och bestämt fattat sina mål i
sikte och så belyst dem med tankens och
avsiktens skarpa ljus som Wagner. Ehuru
en sinnes- och känslomänniska av
spräng-fulla mått och ehuru under sitt skapande
förlorad i drömmens och extasens
halvmedvetna tillstånd, ägde han samtidigt en
förståndsbegåvning och en idéstyrka, som
genomträngde de vidsträcktaste
sammanhang inom filosofiens, historiens och
konstens riken och ledde till resultat, som
överensstämde med hans egen
konstnärliga gärning.
Man kan säga, att Wagner i sina
teoretiska skrifter konstruerar konsthistorien
och konstfilosofien efter den riktpunkt,
som betecknas av det ideal han står i
begrepp att förverkliga eller som han redan
förverkligat. Han upptäcker
allkonstverket, åtminstone till dess anläggning, i den
ursprungliga folkliga föreningen av poesi,
dans och musik, och han ser det inom den
antika kulturens ram fullbordat i det
attiska dramat. Han följer operans
utveckling genom dess huvudformer,
använder som värdemätare på dem sitt eget
stilideal och brännmärker alla deras
menings- och smaklösa element, till sist
riktande stöten mot den samtida brokiga och
banala underhållningsoperan,
representerad av Meyerbeer, som betecknar konstens
djupaste förfall. Medan operan i det hela
— sköna enskildheter hos Gluck, Mozart
och Weber undantagna — är styckad
musik utan dramatiskt liv, finner han ett
sådant av största kraft och djup i
Beethovens symfonier. Dessa utmynna i nionde
symfoniens korsats, vari mästaren
tillgripit dikten, ordet för att med dess hjälp
förtydliga vad han vill säga med sin
musik. Och därmed har symfonin kommit
till den gräns, där den övergår till
musikdramat och där Beethoven
överlämnar arvet och kronan till Richard
Wagner. Med musikens konvergerar
diktkonstens utveckling mot samma mål. Ur
den folkliga inspirationens friska källor
och med en oerhörd poetisk rikedom och
psykologisk realism har Shakespeare
skapat den högsta formen av taldrama, men
efter honom har denna konstform visat
tillbakagång och avtvning. Den enda
möjliga pånyttfödelsen för både tonkonst och
diktkonst ligger i musikdramat, där
diktarens motivteckning fylles av musikfens
färg och dramats bilder av tonernas
levande ande och blod. Det historiska
perspektiv, under vilket Wagner inställde sin
egen konst, visar således honom själv som
fullbordaren av det verk, vartill konstens
utveckling efter dess höjdlinjer givit
honom kallelsen: att i en organisk
nyskapelse förena Shakespeare och Beethoven.
Man kan fråga, om en konstnär
någonsin varit sig medveten om en högre
uppgift. Och vidare, om ej en förmätenhet.
som överskrider alla mått, däri yttrar sig.
Svaret är, att om en konstnär aldrig haft
en starkare tro på sig själv än Wagner,
har heller ingen haft verksammare medel
i sin hand för att berättiga den och
omsätta den i handling. Att han kunde upp-
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
