Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konsten och nationalkänslan. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konsten o c li nationalkänslan
detta offer kunde åt mänskligheten
bevara Sixtinska kapellet. Ellen Key hade
nu en viss förkärlek att göra dylika
luft-offer, — en gång offrade hon som bekant
Tegnérs Svea för Heidenstams Jag
längtar hem. Mot detta kan man nog invända
att livet bjuder så pass många verkliga
problem, där det gäller att göra ett val,
att det är litet onödigt att våndas och
sucka över offer, som ingen begärt, som
ingenting båtar till, ja, som inte ens med
bästa vilja skulle kunna utföras. Men
under dylika, en smula exalterade talesätt,
gömmer sig dock en klar tanke.
Hon angrep hos Heidenstam icke i och
för sig frammanandet av det förgångna
som historia och dikt, men som rättesnöre
för det aktuella livet. Jag väljer en sats
som hon format med sådan pregnans, att
den blir som en utsiktspunkt över på
en gång romantikens och hennes eget
framtidslandskap: »Du är nu lika ivrig,
säger hon, att återuppväcka patriotismen
som för några år sedan att frammana
fornglädjen. Du fyllde då vinsäckarna,
band kransarna och förgyllde oxarnas
horn. Men det stannade vid de
dekorativa anordningarna. Till själva festen
kunde du ej föra oss — helt enkelt —
emedan den nya glädjen ännu icke är född,
icke födes annat än ur föreningen mellan
en ny samhällsordning och en ny livssyn.»
Det är djup tänkta ord. Allt det som i
90-talskonsten var enbart dekorativt, var
tablå och teater, står här i obarmhärtig
belysning. Man tänker på Riddaren och
Jungfrun av Richard Bergh, där den
gänglige riddaren, klädd i
medeltidsrustning och med jättelika plymager på
hjälmen, beskyddar den lilla flickan, iförd
klädning i 90-talets Jugendstil. Ser man
närmare på denna riddare, visar han sig
bära Heidenstams drag. Och har man en
gång fått ögonen upp därför, kan man
inte komma från att detta är dock
utkläd-sel, detta är en slags historisk maskerad.
Man tycker sig se denne riddare från
Thielska galleriet bege sig ned till
Östbergs Stadshus och där falla på knä
inför Birger Jarls väldiga gravmonument.
Ty denna grav är byggd över ingen, dess
granna arkitektur gömmer inga ben, den
är rest över tomhet. Det är en annan
glädje än den dekorativa, Ellen Key
efterlyser, en glädje som kommer från
bättre samhällsförhållanden, från sundare
sociala villkor. Är det icke som med dessa
hennes ord perspektivet öppnas mot vissa
drag i nutidens konst och arkitektur —
mot öppna fria sportplatser, mot
grönskande trädgårdsstäder, mot ljus flödande
läsesalar i stadsbibliotek. Intill Richard
Berghs rikt utstyrde riddare ställa vi en
annan nordisk gestalt, Aaltonens nakna
skulptur över löparen Nurmi. Det är icke
fråga om vilket verk som hos oss utlöser
den starkare känslan av spänning, av
befrielse, av stegrat liv.
Men Ellen Key gick vidare. Det
avsiktligt nationella ansåg hon vara till
skada för dikt och konst. »Det i djupare
mening svenska kan endast förnimmas.
icke inläras», sade hon. Och hon
frågade sig om det ens var en konstens
uppgift att uttrycka det nationella. Med ett
djärvt exempel satte lion saken på sin
spets. Hon påstod att Heidenstam skulle
funnit hos Peter den Store ett rikare
tragiskt motiv till en ny och mera
allmänsklig dikt än han funnit då han valde »vår
kriminelle dåre», Karl XII, till sin hjälte.
Jag tror att jag blott behövt upprepa
denna sats för att man skall instinktivt
känna något problematiskt i hennes
tankegång. Den blir fullt klar, när hon
ytterligare belyser sin tes med hänvisning till
Rembrandt och Michelangelo. Dessa
tvenne konstnärers verk hälsade hon som
eviga, icke emedan de voro nationella, utan
emedan de voro det så föga. Det
nationella skulle blott vara en tillfällighet, som
fallit bort och som ej längre hindrade dem
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
