Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Jón Arason. En introduktion i Gunnar Gunnarssons författarskap. Av Stellan Arvidson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stellan Arvidson
Det skapande ödat anammat.» Också Jon
Arason förnekar dödens makt. Sitt långa
stridsuppfyllda liv och sin hjältedöd ställer
han i sin uppgifts tjänst: det skapande ödets.
»Niding den, som ger mindre än allt!» Det
är handlingens och livets religion. Vad Uggi
Greipsson bär inom sig men först så
småningom kommer till klarhet om, det är från
början medvetet och självklart hos Jon
Arason.
Båda är »jordsöner», handlingens män,
båda tror på sitt »öde», sin inre visdom, båda
följer okuvligt sin stjärna: de är båda
islänningar. De representerar samma
mannaideal, utbildat på Island sedan landnamstid.
5-
Jon Arason är den färdige Uggi
Greipsson, och Uggi Greipsson är den moderne
Jon Arason.
Och liksom det finns ett inre samband
mellan Gunnar Gunnarssons två ful’ödigaste
verk, så har hela hans författarskap att
uppvisa en inre enhetlighet. Det finns
sammanhang i allt vad han gjort. Det är lätt att
påvisa, hur starka de rottrådar är, som förenar
Kirken paa Bjerget med debutromanen
Borg-slægtens Historie. De stora romaner, som
ligger däremellan — Livets Strand 1915, Varg
i Veum 1916, Salige er de enfoldige 1920 —
samt den senare Svartfugl 1929 har att
uppvisa samvetsstrider och religiösa konflikter
av samma art som de i den självbiografiska
romanserien. Man kan följa, hur
mannaidealet från de sista böckerna så småningom
utformas och får fastare konturer. Redan i
debutromanen finner vi detta ideal. Och
konstens uppgift att »lara människorna att leva
sunt, värdigt och oförfalskat» har varit
Gunnarsson medveten från början. Någon
tendens i ordets vanliga mening har hans
författarskap inte, men en klart idealbi’dande
karaktär. Hans syn på livet är islänningens,
men han menar, att han just som islänning
har något att säga världen. Ty vad som skett
däruppe på Island under ettusen år under de
ogynnsammast tänkbara förhållanden — ett
litet folks hjältemodiga och framgångsrika
kamp för ljus och kultur — är det inte som
ett koncentrat av mänsklighetens kamp på ett
ensamt litet klot ute i rymden? Sagan om
Island vill Gunnarsson ge oss, sagan om hur
ett folk blivit till och skapat sin egen kultur
ur ensamheten och ödemarken. Allt vad han
skrivit är avsnitt ur denna saga. Själv
anser han allt vad han hittills
skrivit — med undantag för Kirken faa
Bjerget och Jon Arason samt den sista
romanen Vikivaki (1932), en djärv
konfrontation mellan gammalisländskt liv och
modern funktionalistisk kultur — som
förberedelser till det stora tusenårseposet om
Island. Av detta epos skrevs första delen för
flera år sedan, romanen Edbrödre 1918, en
skildring från Islands landnamstid. Jon
Arason, romanen om frihetens undergång, är ett
avsnitt av samma epos. Den väldiga
uppgiften är a’ltså endast påbörjad. Om den
fullbordas kommer eposet att bli ett nationalverk
utan motstycke i någon litteraturs historia.
Men Gunnarsson skude säkerligen själv
värja sig mot beteckningen nationalverk.
Syftningen är långt vidare än att teckna det
nationella. Det är ytterst mänskligheten det
gäller. Gunnarssons författarskap är en
bekännelse till Island, ett bejakande av det
isländska, hans mannaideal är isländskt:
land-namsmannen, mannen som erövrar livet nya
och okända landsträckor, den okuvlige, som
följer sin egen inre vishet i kamp för
jorden och människornas gemensamma sak. Men
detta mannaideal är samtidigt
allmänmänskligt, och om Gunnarsson vill kalla sitt stora
Islandsepos Landnam, »landtagning», så vill
han därmed inte endast förhärliga sitt eget
folk utan mänsklig kultursträvan överhuvud.
Han är i bästa mening vår, i bästa mening
europé. Och vid knappa fyrtio års ålder står
han redan som en av de ledande europeiska
författarna: en isländsk röst, talande till en
världsdel.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
