Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - »L’Honneste Amitié». En studie kring några svenska kärleksbrev från stormaktstiden. Av Nils Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*L’Honneste A mi ti é*
i Stegeborgssamlingen i Riksarkivet, må
tjäna som exempel.
»Höghwälborne grefwinna, elskelige kiere fröken.
E. K. kierkomne skrifuelse den 30 Maij, ehr mig
wel tilhandz kommit, frögdar mig uthaf hiertat
E. K. goda tilståndh att förnimma, iagh kan för
intet underlåta E. K. medh desse få ordhen att
upwarta, såsom och om förlåtelse att bedia, att
iagh i så långan tidh intet hafwer min skuldighet
genom skrifwande efterkommit–-önskar
i medlertidh att gudh den aldra högste E. K. medh
god helsa wille conservera och migh uthaf E. K.
goda tilståndh hugneliga tidender förnimma låta,
på dedh. att iagh E. K. en gång personligh måtte
få säija, hwilket iagh nu ehr twingader genom
andra medel att giöra, nemligen att iagh alltid
warder förblifwandes E. K.
Wälaffectionerade tienare.»
Från 1650-talet finnes i Riksarkivet
tvenne kärlekskorrespondenser bevarade,
i vars gammaldags artighetsstil preciösa
element och föreställningar insmugit sig.
Den ena, som ingår i
Rydboholmssamlin-gen, utgöres av Magnus Gabriel de la
Gardies broder översten greve Pontus Fredrik
de la Gardies brev till hans trolovade,
sedermera hans maka, fröken Beata
Elisabet Königsmarck. När man läser dessa
epistlar med deras grammatikalisk
otympliga och ortografiskt gruvligt
misshandlade franska, kommer man mer än en gång
att tänka på greve Claes Julius Ekeblads
guvernör, astronomen och matematikern
Mallet och dennes varningsord till sin
tröge discipel, citerade av Erdmann i »Ur
rokokons liv»: »Soyez persuadé, que rien
ne sied pius mai à un homme de qualité
que d’écrire et d’orthographier comme une
femme.» Det är ingen överdrift att säga
att den artige greve Pontus både skriver
och stavar franska betydligt sämre än en
dam på 1700-talet. Men det är framför
allt denna ytterst personliga ortografi, som
ger dessa kärleksepistlar en stor del av
deras charm, och därför har jag inte haft
hjärta att korrigera greve Pontus’
stavning. Men några förutskickade anmärk-
ningar torde vara av nöden för att
underlätta läsningen av dessa brev. Han
utsätter sålunda varken apostrofer eller
accenter av något slag, åtminstone ytterst sällan,
skriver ogenerat »prosperite» i stället för
»prospérité», »passione» för »passioné»,
»dame» för »d’åme», och liknande.
Vidare återger han de franska språkljuden på
ett sätt som skulle kunna kallas fonetiskt,
om det inte saknade varje spår av
konsekvens. Han stavar »tåchera» som
»tagera», »avantage» som »avantasie», »corps»
som »cor», »devant» som »deuan»,
»bai-ser» som »beser», »1’honneur» som
»lo-neur» o. s. v. Det sagda torde emellertid
vara tillräckligt för att man inte alldeles
skall gå vilse i hans kuriösa ortografi.
I greve Pontus’ brev kommer
preciosi-teten främst till synes i så måtto, att
avståndet mellan älskaren och hans tillbedda
har betydligt vidgats. Hon är hans »bele
souuerene» och han hennes »tres umble
esclaue». Men även andra preciösa
smådrag kan man leta fram ur hans
korrespondens. I ett brev från Bremen 1652
försäkrar han henne sålunda om sin
beständiga tjänstaktighet och sin oavlåtliga
strävan att bliva henne värdig: »Mes veus
me deleseron iames dimplorer pour nostre
prosperite nin (?) toute mes forses a
samploier an vostres seruis, come celui
qui vous honoré, aime & estime &
infini-ment tagera de porter dignement le titre
Madmoiselle de vous un passione, fidel
serviteur.» Han besvär henne att icke
tvivla på hans obrottsliga trohet. Han bär
hennes bild ristad i sitt hjärta och är
»infini-man et an Tombau, Madmoiselle Vostre
tres umble & tre obeisan pasione
serui-teur» (21 jan. 1653). Han brinner av
begär att i handling kunna få bevisa henne sin
kärlek: »le meurs de desir de pouvoir
con-tester an action meme la realite de mon
hijmeur et volonte ––- come ie suis
de cor et dame, Madmoiselle, le vostre
par-fet, fidel valet & esclaue» (16 juni 1653),
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
