Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Historiskt kaleidoskop från Neapel. Av Mildred Thorburn-Busck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mildred Thorburn-Busck
Minst av allt skulle man om det
neapo-litanska folket kunna säga, att dess
historia varit dess konungars. Medan i andra
länder furstarna oftast varit av inhemsk
börd, har Neapel måst underkasta sig den
ena långväga inkräktaren efter den andra.
Normander och schwabare, spanjorer,
ungrare och Bourboner ha omväxlande fört
spiran. Man kan få en idé om alla dessa
brokiga dynastier, då man beskådar den
groteska paraden av statyer längs slottet
—• ett slags anspråkslös Siegesallee, där
vikingen Roger av Normandie är den
förste och den pikareskt utstyrde Joachim
Murat den näst siste i raden, vilken som
sig bör avslutas med Victor Emanuel I.
Och alla dessa tider och typer ha lämnat
sina spår, ej blott på papper och
pergament utan också i sten.
Neapel — på den tiden Parthenope —
var en gång det grekiska väldets yttersta
utpost i väster, en av huvudorterna i det
Magna Grecia, som i templen vid Paestum
skapat sig ett bestående monument. En
sista avglans av attisk kultur dröjde sig
kvar här ännu då Campanien införlivats
med romarriket. I kejsartidens Rom
prisade man neapolitanarnas fridsamma
umgängeston, deras sinne för teater och
musik, deras livsföring och lyx. Det var
också hit Nero förlade sitt första
uppträdande som skådespelare, och i Strada
Anticaglia finnas ännu kvar ett par
bågar och ett väggfragment av den seen där
han uppträdde. Men snart begrovs denna
förfinade värld lika fullständigt som
någonsin Herculaneum och Pompeji, och de
skådespel som hädanefter uppfördes hade
som aktörer tidens mäktigaste härförare
och krigsdugligaste arméer. Det antika
livsidealet att genom skönhetsvärden lyfta
livet till ett högre plan fann ej längre
genklang hos ett folk, där vikinga flottor,
korståg och saraceninvasioner avlöste
varann. Det äventyrliga, obalanserade och
extatiska, som även genom någon outgrund-
lig rasblandning kommit på
neapolitana-rens lott, tog i stället överhand över det
idylliska, det förnämt konstälskande, som
han fått i arv av sina urfäder, grekerna.
Medan ännu Pompeji och Bajae stodo
i sitt flor, flera decennier innan de som
ett nytt Sodom och Gomorra förtärdes av
eld och jordskalv, hade en dag en kristen
missionär viel namn Paulus från Tarsos i
Cilicien stigit i land viel Puteoli. När han
obemärkt slog in på Via Appia för att
begiva sig till världens huvudstad hade en
ny epok randats, som sakta men säkert
skulle för alltid utplåna det Neapel som
varit.
I basilican Santa Restituta, numera
införlivad som sidokyrka med den nyare
dömen San Gennaro, finner man det
första och för lång tid enda spåret av denna
nya epok. Byggd under Konstantin den
Stores tid på grunden av ett Apollotempel,
från vilket den enligt tidens sed bevarat
ett antal härliga kolonner, ger den med
sina dunkelt glimmande mosaiker, sina stelt
blickande helgon en vision av den
byzantinska kristenhetens säregna mystik.
Intressant är även det lilla dopkapellet, San
Giovanni in Fonte, varest den i golvet
nedsänkta dopbassängen och resterna av
valvets mosaiker, hållna i en underbar
helhetston i blått, ännu ha kvar något av
antikens nakna behag.
Nästa gång vi i det nu levande Neapel
kunna avläsa seklernas gång har som en
sista dyning av folkvandringarnas stormar
en våg från Norden slagit upp på
stranden. Normanderna ha erövrat Neapel och
börjat uppföra sitt fasta hus på den
avlånga holme, dit på sin tid Lucullus
förlagt sitt sommar-residens. Detta fäste blev
som inget annat omspunnet av sägner. Det
sades ha blivit förankrat på ett ägg i
havet av den store trollkarlen Virgilius, och
om detta ägg komme att brista skulle
Neapels sista timma vara inne. Under hela
medeltiden gällde den romerske skalden
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
