Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
Av Ivar
ARAKTÄRSTECKNING hör inte
längre till romanrecensentens stående
underrubriker. Det är egentligen endast vid
betygssättning av detektivromaner och annan
populär fiction —• där överhuvud annars
avlagda kritiska formulär finna användning —
som man brukar avrunda poängsumman
uppåt med ett extra vitsord om
karaktärsteckningens förtjänster. Recensionstekniken har
förändrats —• men det sammanhänger med
att själva karaktärsbegreppet nu bearbetas av
forskningen ur andra synpunkter och
därigenom så småningom i den allmänna
uppfattningen också fått annan innebörd. I takt med
recensentjargongen och populärpsykologien
förskjuter sig romanförfattarnas ambition.
Förr hade ordet karaktär i litterära
sammanhang helt enkelt sin etymologiska betydelse:
en människas individuella prägling. Det
estetiska kravet var att hos diktens personer
tydligt känneteckna och konsekvent genomföra
denna individuella prägling, som sen
tolkades på ettdera av två sätt, bägge enkla:
antingen som utflöde av det absoluta eller som
produkt av faktorerna anlag och miljö.
Evolutionstidevarvet, som anslöt sig till den
senare tolkningen, kompletterade
konsekvenskravet med utvecklingskravet: berättelsen
borde innehålla ett stycke tydlig
miljöpåverkan på anlagen. Så enkelt och klart är det
inte längre ställt. »Karaktär» är inte längre
någon entydig estetisk-psykologisk term, utan
täckordet för ett ängslande problem, i liv och
dikt Den individuella präglingens egenvärde
Ha r r ie
är inte längre oomstritt, kultföremålet
»Personligheten» svävar inte längre ovanför
an-fäktelse, tvivel, blasfemier. Karaktärens
tillkomst ter sig som en serie processer i det
undermedvetna, vilka rita upp en säregen
kontur kring det mänskliga innehållet.
Konturen ger form, men framför allt begränsar
den, stänger av tillflöden, hämmar utflöden.
Karaktären är principen för den enskildes
stolthet — och armod; för hans stadga — och
trånghet. Enligt en modern människotolkning
är den avlagringar av hårdnad ångest kring
motade eller snedvridna lustar som skulle ha
slagit ut i liv; enligt andra är det
människornas självkänsla som bygger upp åt var
och en ett privatfängelse av
mindervärdig-hetskomplex där vi snurra oss dödströtta i
självhävdelsens ekorrhjul. I bägge fallen blir
karaktären något ont eller rättare det Onda
självt, det hindrande stängslet för
hängivenheten och gemenskapen där människan kan
finna frälsning — i den stund hon fäller den
individuella masken, klär av sig karaktärens
rustning, låter överjagets anspänning fara
och flyter ut i samlivet och allivet.
Så är problemet upplagt med nästan
schematisk tydlighet i Eyvind Johnsons nya
roman. Denne betydande författare har förut
studerat hur karaktärer rasa sönder
(»Kommentar till ett stjärnfall»), förkunnat sitt
avfall från personlighetskulten (»Farväl till
Hamlet») och i apokalyptisk symbolik siat
om den på karaktärsdressyr och
kapitalanhopningar grundade samhällsbildningens
Harald Beijer: Guds ogärningsman. Sthlm, Norstedts.
Jörgen Block: Elin Hake. Sthlm, Bonniers.
Harry Blomberg: Floden stiger. Sthlm, Wahlström & Widstrand.
Dagmar Edqvist: Rymlingen fast. Sthlm, Bonniers.
Olle Hedberg: Fria på narri. Sthlm, Norstedts.
Eyvind Johnson: Regn i gryningen. Sthlm, Bonniers.
Agnes v. Krusenstjerna: En ung dam far till Djurgårdsbrunn. Sthlm, Bonniers.
— » — : Delat rum vid K ammakargdtan. Sthlm, Bonniers.
— » — : Fröknarna von Pahlén IV—V. Sthlm, Spektrum.
Georg Kåhre: Strandhugg. Sthlm, Bonniers.
Walter Ljungqvist: Ombyte av tåg. Sthlm, Bonniers.
Hagar Olssön: Chüambo. Sthlm, Natur och Kultur.
Marika Stiernstedt: De fyra marskalkstavarna. Sthlm. Bonniers.
Elin Wägner: Mannen vid min sida. Sthlm, Bonniers.
i65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
