Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska essayer. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot W e r i n
och intressant. Rent tekniskt kan man
näppeligen komma längre. Essayn har blivit hans
naturliga uttrycksform; hans reseskildringar
och även en del av hans litteraturhistoriska
verk äro essayistiskt uppbyggda. Till en del
beror ju detta på att de ofta först framlagts
i tidningsartikelns form. Men han har också,
i likhet med Selma Lagerlöf, känt behovet
att undan för undan koncentrera skildringen
och göra sig av med allt överflödigt, alla
störande och tyngande moment.
Bööks Leksaker och reliker är inte precis
någon essaysamling. Det är halvt essayistiskt,
halvt novellistiskt hållna barndoms- och
reseminnen. Boken inledes med några
barndomserinringar, som äro berättade med den mest
utsökta konst, i glädje över en värld som
en gång funnits till och varit berättarens
och i sorg över att den försvunnit, glittrande
av skälmskhet och skuggade av vemod. »Från
Helgeåns stränder» heter det första kapitlet
i dessa memoarer. Med fyndig realism börjar
det med att ånge de tre faktorer som danade
en pojke, vilken växte upp i Kristianstad på
1890-talet: hemmet, skolan och Helgeån. Ån
var leken, faran och äventyret, en makt som
stod emot hem och skola, med vilken man
stred om barnens liv och själar. Böök
genomför symboliken, då han kallar Helgeån
»frestaren, förledaren, det laglösa och vilda, det
farliga och outgrundliga». Men han gör inte
så mycket av dess dämoniska karaktär, det
ligger inte för honom, som det annars i
allmänhet gör för moderna författare. Han
välsignar ån som det uppfostrande äventyret, och
han citerar med litteraturhistorisk fyndighet
Ewalds dikt »Kong Christian stod ved höj en
Mast»: vad »det sortladne Hav» var för
Tordenskjolds folk, det var Helgeån för
pojkarna i Kristian IV :s stad. Det hela är en
lysande artistisk och intellektuellt betonad
pojk-skildring, till vilken man väl finner
motstycken endast hos Siewertz. Dess slutvignett
infattar enkelt och vackert en bild av modern,
vilken står som en pendant till en silhuett av
fadern i den följande lilla skissen
»Konvaljeskogen». Fadern och hans skomakarverkstad
skymta dessutom i »Jerusalems skomakare»,
en mänskligt fördjupad, fantasifull teckning
av ett original, av Böök fattat som typen för
en extrem idealist och inbillningsmänniska.
Dessa skildringar höra till det
konstfullaste som Böök har skrivit, och de ge
läsaren smak för mera av samma sort. Man
skulle önska att »Från Helgeåns stränder»
verkligen bleve första kapitlet i ett
memoarverk om det barndomens och ungdomens
Kristianstad, som Böök här ger oss några
glimtar av. Det är tydligt att han är i stånd
att göra av memoaren vad han redan gjort
av reseskildringen, en form för meddelelse av
alla de intryck av mänsklig, kulturell och
litterär art som han med sin snabba och klara
uppfattning tillägnat sig, för meddelelse av
sitt rika temperament och sin levande humor.
Memoaren är liksom reseskildringen en fri
och dock vid verkligheten bunden form, som
i hög grad passar honom. Till den senare
genren lämnar han för övrigt här ett nytt
bidrag i »Resa genom Halland i rummet och
tiden», vilken förut i något förkortad form
varit tryckt i Svenska turistföreningens
årsskrift. Liksom den lilla vackra »Resan till
Växjö» kan den betraktas som ett tillägg till
författarens Resa i Sverige.
Bredvid barndomsminnenas »reliker» stå i
boken en del novellistiska »leksaker».
»Leksaker och reliker» — den välfunna titeln
anger de två huvuddragen i Bööks
författarpersonlighet: hans sinne för hela den sida av
det mänskliga som Schiller kallade »Spiel»,
den estetiska leken i dess vardagligare såväl
som i dess sällsyntare högre former, och hans
sinne för traditionen, hans pietet.
På liknande sätt kan man finna något för
Olle Holmberg karakteristiskt i titeln på
hans senaste essaysamling: På jakt efter en
världsåskådning. Holmberg är en spekulativ
natur och som sådan mindre hågad att hålla
fast vid traditioner. Han är en utpräglad
moralist — i ordets mera filosofiska betydelse av
en som intresserar sig för och debatterar
moraliska spörsmål. Likväl är »På jakt efter
en världsåskådning» inte en riktigt lyckad
titel, bl. a. därför att den kan missförstås. Man
väntar sig kanske, innan man tagit del av
boken, att få se författaren själv ute i det
förtvivlade ärendet att jaga upp en plausibel
och hållfast åskådning åt sig. Det är inte
fallet. Denne författare synes inte ha
ärelystnaden att uppfinna någon
världsåskådning, och troligen får man vänta länge
innan man ser honom inkomma med en dylik
till något andligt patent- och
registreringsverk. Han tar som sin uppgift att iaktta och
lyssna, undersöka och pröva. Hans essayer
äro prov tagna på några valda ställen i en
värld som kokar av oro, som famlar i
villrådighet, som söker sin andlighets arkime-
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
