Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - John Bauer. En studie i hans utveckling. Av Harald Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John B a 7i e r
Akademikamraterna Axel Kleimer, Ester E11 q v i s t och
John Bauer. 1905.
År 1905 är han med på sin första
utställning, i Göteborg. Han är frän och
satirisk. I sin sårade konstnärsstolthet
utbrister Bauer till vännen Axel Kleimer
(brev i nov. 1905) bl. a. följande:
»Vår utställning är slut nu. Det har i
allmänhet gått skräp med kommersen. I
Göteborg går nakna kvinns i förgyllda ramar bäst.
Kritiken har varit (i huvudsak) ytterst vänlig.
Jag är en mycket skicklig imitatör.
Larsson, Kittelsen, Fjæstad och utländska
mästare. Alla imiterar jag lika skickligt. Ä de
inte F—n? — —• — Emellertid hoppas de
lika förbannat någonting av mej och det
är ju något glädjande–—.»
Den bästa karakteristiken av John
Bauer, hans konst och hans strävanden
finna vi i de brev från akademitiden, som
lyckligtvis bevarats. Stoltheten, rädslan
för livet, oron för konsten, kärleken till
den och naturen talar ur alla. Från sin
ateljé i Jönköping skriver han gång efter
annan epistlar, som i sin originella
friskhet utomordentligt belysa såväl hans egen
personlighet som hans inställning till
konsten. I ett brev från januari 1902 till
brodern Hjalmar heter det på följande
expressiva sätt:
Jag har varit ute nyss, klockan är 8 e. m.
Himlen var översållad med otaliga, ovanligt
klart lysande stjärnor. Jag rent av frapperades
av hur härligt de tindrade. Det var omöjligt
att likna dem vid någonting. Det var mörkt.
Marken låg bar efter de sista dagarnas
töväder. Vinden som strök fram över nejderna
verkade hemskt. Jag hade en förnimmelse av
huru stora vidder omkring mig han
omfattade. Jag var först rädd men tog mod till mig
och knogade uppför en isbelupen hal backe
för att få så präktig synvidd av himlavalvet
som möjligt. Jag kände mig mycket liten.
Jag stod på en höjd. Marken låg runt
omkring mig mörk och över mig välvde sig him-
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
